Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Malena Hilding: Ett hemtrevligt rum för överhettade hjärnor

Man måste omfamna sin egen hemtrevlighet nu.

Det är sådana tider. Folk skriker åt varandra, hatar och hotar. Mäktiga personer som borde veta bättre sitter med fingret på Den Hemska Knappen och i gryningsljuset känns Den Stora Smällen nära.

En måste ha en plats att dra sig tillbaka till, ett vilorum för våra överhettade hjärnor.

Vi har det hemtrevligt jag och djuren, i den lilla stugan vid banvallen. Cosy, mysigt i överkant ibland. Snön faller överallt och jag vinkar till plogbilen som dundrar fram.

Du har ditt du, plogbil och jag har mitt. En annan måste skotta och motionera djuren till svetten rinner.

Efter det klämmer jag fyra billiga potatisbullar med lingonsylt. Prima liv det här och jag menar det verkligen. Jag älskar lugnet och lunken. Jag älskar min kökssoffa, mina tavlor och gamla böcker och den röda fåtöljen med fotpall. För att inte tala om alla grejer och min personliga röra, jag älskar alltihop.

Efter det klämmer jag fyra billiga potatisbullar med lingonsylt. Prima liv det här och jag menar det verkligen.

Love och alla hjärtan.

Hemtrevligheten vet inga gränser. Och jag är fortfarande inte ironisk om ni trodde det. Jag känner igen mig för jag är hemma.

De hemtrevliga heter en serie som sändes i somras i radions P1, men förstås finns i SR-appen om ni vill höra. Det vill ni. Jag önskar att det varit min geniala idé att förverkliga, men programserien är Katarina Wikars och Lise Indahls.

Det handlar om vardagslivet och våra hemtrevnader.

Ingen är ordentlig och presenterar; vi ska nu träffa Ingegerd, 51, hon bor i en villa med fyra rum och kök och vi knackar på en solig sommardag blablabla”. Närå, folk bara pratar på.

-          Och när jag kommer hem rusar alla kaninerna emot mig, säger en kvinna och att hon är lycklig över sina kaniner fattar en på sekunden.

Men hur det ser ut, det får jag föreställa mig i huvudet. Man känner sig själv genom andra. Folk pratar på, som sagt. Radio när det är som bäst. Jag älskar radio också, för all del.

Och undviker att titta på Farmen varje dag i hela livet.

 En del morgnar ringer mobilen kvart i sju.

Hej, farmor, vad gör du?

Lilla E är ensam hemma i det stora huset långt ute i skogen. Skolbussen kommer vid halv åtta och då ska hon stå nere på lagårdsbacken med ryggsäcken i näven. Emellanåt blir hon lite uttråkad och vill prata sällskapligt.

Jag vaknade just, svarar jag på vuxenvis.

Det biter inte ett dugg.

Jag kör lite mario kart nu, säger lilla E, samma banor som du och jag körde, jag har högtalaren på, ifall du undrar.

Det gör jag inte, men det känns lite onödigt kanske. Att spela tv-spel samtidigt som man väcker farmor. Men det gör ingenting! Det är väldigt trevligt att bli väckt av en liten glad människa på nio år. En som både tycker om en och kör racerbilar på ett mästerligt vis.

– Jag vann igen, hejdå farmor, säger lilla E, vandrar ut i världen och svischar iväg med skolbussen.

Det är en ny dag igen, tack och lov.

Malena Hilding, bor med hundar, katt och häst i liten stuga i Hälsingland