Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyft Stenegård till regional nivå

/

God morgon Ljusdal! Håller tiden på att rinna ifrån en bra lösning för Stenegård?
I den, icke alltid offentliga, debatten om gårdens framtid finns en falang som förespråkar en bredare lösning än de som hittills ventilerats.

Annons

En regional lösning med ett riktigt syfte. Ett syfte som är ihopkopplat med bygden och som därmed mer eller mindre kan ses som självklar. Problemet kan dock vara att finna detta så kallade självklara ämne att bygga verksamheten kring.

Den första fråga som måste ställas är om det förekommer några rundabordsförhandlingar utanför kommunens gränser? Funderar man på läns- och landskapsnivå? Eller rättare sagt; har man blivit inbjudna att fundera?

Ett ämne som onekligen känns rätt att exemplifiera det här inlägget med är timmer. I furan och granens förlovade land borde man kunna få till en anläggning som på sikt blir av riksintresse. Kunnandet och intresset på marknaden finns. Men det får inte bli några pliktskyldiga studieförbundskurser, ursäkta jämförelsen, för att sedan sina ut i ingenting.

Det måste finnas en långsiktig uthållighet med kommuner, länsstyrelse, stat, skogsbolag, universitet, högskolor och andra stabila intressenter. Stenegård skulle kunna bli en variant på De fem stora – Rovdjurscentrum som skapats på Järvzoo fast med byggnadsminnesbevaring, nyproduktion, konstruktion och produktutveckling med trä och i första hand timmer som ledstjärna.

Det har tidigare gjorts ett försök mellan högskola och Stenegård i ämnet timring, tyvärr saknades den långsiktiga uthålligheten i det projektet. Men det var i alla fall ett embryo till någonting som det finns ett genuint intresse för i bygden och som känns mycket naturligt att placera i Hälsingland, Ljusdal, Järvsö och på Stenegård. Plats för att studera, bygga, dokumentera, forska och ställa ut i ämnet finns det gott om i anslutning till gården.

En medveten och bredare satsning av det här slaget innebär inte att man inte kan fortsätta att använda gården som vattenhål för besökare och ortsbor, tvärtom, det stärker enbart dragningskraften. Sannolikheten att Stenegård skulle locka till sig en ny sorts besökare ökar dessutom markant.

Men som sagt, finns tiden att ens försöka finna ett riktigt seriöst ämne som skulle kunna bäras fram visuellt av pärlan vid Ljusnan?

Finns det ork och energi hos dem som håller i tömmarna? Tycker att frågan är värd att väckas och att ämnet timmer bara blir bättre och bättre ju längre det får ligga till sig på tungan. Tror att det skulle gå att få såväl allmogen som expertisen att tända till inför uppgiften att göra någonting riktigt av Stenegård.

Ett kunskapscentrum av rang i ett ämne som berör oss lokalt och hela regionen. Men ska man satsa ska det satsas ordentligt på exempelvis högskoleutbildning likväl som på helgkurser för husbehov och allt annat däremellan. Frågan, timmer eller något annat ämne, borde i alla fall vara värd att lyfta på regional nivå innan det fattas ett så kallat slutligt beslut om gårdens öde. Kontor och bostäder kan vi göra när som helst, det är inte bråttom.

Vi borde även ha råd att köra en eller ett par säsonger till som vi gjort i 30 år i väntan på en eventuell hållbar lösning.

Drömmar? Ja, men så här i juletider är det väl inte fel att önska sig ett och annat.

Mer läsning

Annons