Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lovar runt men håller tunt

/

Det är inte jobbigt att lova allt till alla. Däremot att genomföra det. Risken för besvikelse är inte bara stor, den är i princip förutbestämd.
Därför är det inte så konstigt att turbulensen kring Socialdemokraternas så kallade skuggbudget har varit så stor.
Först har partiledaren Håkan Juholt rest land och rike runt och lovat både det ena och det andra. Sedan blev det dags att ta tag i verkligheten och formulera ett alternativ till regeringens statsbudget, där långt ifrån alla utställda löften och vackra formuleringar var möjliga att omsätta i praktisk politik.

Annons

Inte undra på att upprördheten inom riksdagsgruppen blev stor då Juholt tillsammans med partiets ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich presenterade sitt första förslag skuggbudget.

Det var inte alls vad partikollegorna som lyssnat till Juholt vänsterretorik hade väntat sig. Därför blev det backning på flera områden.

Både Juholt och Waidelich har försökt att släta över och dölja den upprördhet som visat sig inom partiet, dock utan att lyckas särskilt väl.

När så de båda herrarna i går presenterade sin reviderade skuggbudget var det ett försök till att både blidka dem som trott att Juholt menade allvar med sin vänsterretorik och å andra sidan de väljare som har vänt partiet ryggen de senaste två valen för att Socialdemokraterna inte har förmått att bedriva en modern och progressiv politik.

Resultatet är ett mischmasch. Eller ”mismatch” om man vill använda sig av Waidelichs vokabulär.

Genom att behålla rut- och rot-avdragen men dra ner dem till hälften retar man upp både de tycker att avdragen är dåliga och de som tycker att de är bra. Dessutom leder det till att stora delar av de positiva effekter som införandet av avdragen inneburit. Vilket logiskt sätt innebär förlorade arbetstillfällen och ökat svartarbete.

Genom att behålla större delen av jobbskatteavdraget, men avskaffa det eller kraftigt reducera det för dem med högre inkomster skapar man ännu större marginalskatter för de här lönegrupperna än vad som redan är fallet.

Genom att säga nej till halvering av restaurangmomsen och avskaffa den nedsatta arbetsgivaravgiften för ungdomar skapar Socialdemokraterna ökade kostnader för företagen och försvårar avsevärt för ungdomar och invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av den vikande konjunkturen är det här riktigt dåliga förslag, som sammantaget skulle resultera i ökad arbetslöshet och lägre tillväxt. Och det är framför allt de unga som får betala i Socialdemokraternas budgetförslag.

Dessutom skulle den föreslagna höjningen av arbetsgivaravgifterna för unga resultera i ökade kostnader för kommunerna och landstingen på någonstans mellan tre och sex miljarder kronor.

Hur kommunpolitikerna skulle reagera om det här hade förverkligats är inte särskilt svårt att räkna ut.

Men inte heller de som lockats av Juholts vänsterretorik kan känna sig särskilt tillfredställd med den socialdemokratiska skuggbudgeten.

För mindre än en månad sedan lovade Håkan Juholt i direktsänd radio – på lyssnarnas frågor – att redan i höst lägga förslag om samma skatt för pensionärer som för löntagare. Så blev – trots detta löfte – inte fallet. Det blev ytterligare ungefär en hundralapp i månaden. Det är absolut inte en obetydlig förstärkning. Men det är långt ifrån det löftet som Juholt ställde ut. Och det är bara ett av Juholts svikna löften.

Håkan Juholt lovar runt men håller tunt. Med en politik som har misslyckats förut och som i stora drag är samma som den väljarna nu i två val har vänt ryggen tar han sikte på en svunnen tid. Om det här är vad Juholt och Socialdemokraterna tänker sig att erbjuda väljarna i nästa val så går man mot ännu ett förlustval.

Mer läsning

Annons