Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lööf lugnar drevet

Näringsminister Annie Lööf (C) avlossade en allvarsam salva om "urholkat förtroende" inför blixtrande kameror och utvilade reportrar.
Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet offrades, föga överraskande, och får nu sitta och rulla tummarna på regeringskansliet. Med full lön.

Annons

För så går det till när man har ett förordnade som löper på tre år i offentlig verksamhet. Förmodligen får hon sällskap av andra bortputtade myndighetschefer genom åren.

Näringslivet, som den offentliga verksamheten gärna vill jämföra sig med kan ibland lösa chefsproblem på det sättet. Men det vanliga är att fallskärmen löses ut och toppcheferna landar skonsamt någon helt annanstans, med ett par årslöner i resväskan.

Och det kan faktiskt finnas en poäng i det förfarandet. För det är naturligtvis inte toppchefens fysiska lekamen som är problemet.

Det är auran, kulturen, traditionen, arbetsmiljön och agendan som format myndigheten. Vad går för sig? Hur gör högsta chefen? Vad kommer vi undan med? Vad har hon för koll egentligen?

Att Christina Lugnet finns kvar i regeringskansliets korridorer och kanske erbjuds ett nytt ansvarsfullt arbete om ett halvår, när allting lugnat ned sig, stillar inte uppretade skattebetalare. Endast blodtörstiga mediedrev. Snart hittas andra nyheter och Annie Lööf kan andas ut för den här gången.

I går samlade näringsministern alla toppchefer för de myndigheter som råder under näringsdepartementet. Riktlinjer för representation skulle diskuteras. Förvisso alldeles utmärkt. Men på något sätt symtomatiskt. Och ganska sorgligt. För inte är det ju så att Tillväxtverket saknat regler och riktlinjer. Ledningen har bara i något slags provocerande nonchalans, helt ignorerat dem.

Vinnova, en annan anonym myndighet med 200 anställda som har till uppgift att främja innovationer, har också ägnat sig åt vidlyftig intern representation.

Den ställföreträdande direktören Göran Marklund har kallat 2,8 miljoner kronor på lyxmiddagar och vinprovningar för "att han missat några fall". Men att man annars sköter sig och följer myndighetens interna policy.

När summorna når hissnande 16,5 miljoner kronor, som i Tillväxtverkets fall, handlar det inte längre om hur många skattekronor som spenderats på personalen. Regeringen måste gå till botten med vilka kulturer som frodas på myndigheterna när det inte ringer en klocka hos någon i ansvarig position. När ingen drar i handbromsen och undrar: Är det verkligen okej att vi traskar iväg på fest på Grand hotel för en miljon kronor?

Eller ännu värre, när generaldirektören på fullt allvar hävdar att det var det billigaste alternativet.

När tappade de kontakten med allmänheten som rasar varje gång deras mormor inte får adekvat vård på äldreboendet eller tonåringen inte lärt sig räkna efter nio år i skolan? När gick budskapet spårlöst förbi att det var till dessa ändamål vi i första hand ville att skattepengarna skulle gå?

Ett önskvärt resultat av Dagens Nyheters granskning borde också vara ett ifrågasättande av själva myndigheterna existens. Resultatet har hittills inte imponerat. Tillväxtverket startades 2009 och antalet företagare har tvärtom minskat i Sverige sedan dess. Vi ligger under Europas genomsnitt.

Efter skandalen har också flera av de ideellt arbetande företagsambassadörerna runt om i landet sagt upp bekantskapen med Tillväxtverket.

Om inte oppositionen ska få rätt när de kallar myndigheten för Tillväxtbromsen, måste näringsministern rikta energin åt rätt håll.

Om inte annat så för sin egen politiska överlevnads skull.

Annons