Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven – nostalgitripp eller ett genidrag?

/

God morgon Ljusdal! Ni som, liksom jag, har några år på nacken kommer säkert ihåg Hylands Hörna och kvällens favorit, Gubben i lådan, alias Carl Gustaf Lindstedt.

Annons

Fick en liten flashback när jag på onsdagskvällen, efter det att jag skickat förra veckans ledare, insåg att här finns det en som vill, eller känner att han måste, bli pilot i S-flygvapnet.

Blev nästan lite chockad när det mer eller mindre såg ut att vara klart att nästa socialdemokratiske ordförande skulle bli Stefan Löfven. I min lilla hjärna fanns den kandidaten inte på kartan, på allvar.

Nu har det gått några dygn sedan utnämningen av Stefan Löfven och jag börjar så smått förstå hur tänket har gått i Verkställande utskottet; bättre en arbetare på jorden än tio akademiker och proffspolitiker i det blå. Någonting åt det hållet måste de ha tänkt. Är det en nostalgitripp eller ett genidrag?

För första gången sedan vi fick färg-tv har ett politiskt parti valt en vanlig arbetande människa som ordförande. Ja, okej han har varit metallboss i dryga halvdussinet år men han har ändå en tillräckligt utpräglad arbetarprofil, just för att han har arbetat.

Man kan alltså utan omsvep säga att Arbetarepartiet för första gången på hur länge som helst fått en arbetare som högste chef. Det kan som sagt vara ett genidrag om flertalet av löntagarna på de traditionella industrierna gör vågen och tycker att Löfven är en av dom och ger Reinfeldt och de andra akademiska profilerna i det nya arbetarpartiet, Moderaterna, långnäsa och vänder hem igen.

Dagens anställda inom den tunga produktionsindustrin har dock inte mycket gemensamt med de hunsade och förtryckta arbetare som den 14 maj 1931 i Ådalen blev beskjutna av statsmakten för att de krävde anständiga villkor. Men det faktum att partiets nye pilot är uppvuxen i den mytomspunna dalgången gör ju inte saken sämre ur ett arbetarklassperspektiv. Löfven, en arbetare, som via sitt ordförandeskap i IF Metall representerat en stor sektor som tillhör de högst avlönade inom LO, är kanske inte de vi traditionellt brukar kalla arbetare.

Begreppet arbetare håller på att tappa sin innebörd. Arbetar gör vi ju alla.

Den ursprungliga definitionen, modell Ådalen, var tydligt. En arbetare hade det ofta för jävligt i tillvaron. Hårt och farligt arbete med dålig ersättning, ofta inom den tunga svenska basindustrin.

Idag finns de med sämsta lönerna och villkoren i andra sektorer än industrin. En intressant fråga, med tanke på valet av Löfven, är om dessa relativt sett högavlönade industriarbetare och de verkligt lågavlönade i offentliga sektorn och inom bland annat serviceyrkena kommer att se på den nye S-piloten med gemensamma så kallade arbetarögon?

Oavsett det så kommer nog S att få en Löfven-effekt. Grabben verkar ju stå stadigt på jorden samtidigt som han ger ett sympatiskt sansat intryck och verkar så här långt vara tämligen trovärdig, bara det kan räcka en bra bit i dagens politik.

Spännande i alla fall att SAP, Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, fått en arbetare som ordförande. Framtiden får utvisa om det var en Löfven som de socialdemokratiska väljarna ville ha. Kort nostalgitripp eller genidrag?

Mer läsning

Annons