Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljuv (M)usik men inte utan problem

Ovanåker och Bollnäs är inga starka moderata fästen i landet. Tvärt om.
Ändå måste söndagens Sifomätning ha varit som ljuv musik också i de lokala moderaternas öron.
31,1 procent för moderaterna. Den högsta i en Sifomätning på tolv år.

Annons

Tänk om det fick genomslag i Bollnäs och Ovanåker kanske en och annan lokal moderat önsketänker. Det skulle innebära 15 mandat i stället för dagens sex i Bollnäs. Och tolv i stället för dagens tre mandat i Ovanåker.

Frågan är dock om det skulle förändra den lokala politiken på något avgörande sätt. I Bollnäs gör inte sällan Moderaterna gemensam sak med Socialdemokraterna. Och i Ovanåker ingår ju moderaterna i den centerdominerade alliansen.

På riksplanet är det tvärt om. Där ingår Centerpartiet i den Moderatdominerade alliansen.

Och Moderaternas framgångar i opinionen är inte enbart ljuv musik för alla dem som gillar den borgerliga alliansen. Det finns också problem.

Visserligen minskar gapet mellan blocken. Nu skiljer det bara 3,3 procentenheter från att ha varit tvåsiffrigt för något år sedan.

Hösten 2007 pendlade underläget mellan Sifos mätning på 11,4 och Temos på 15, 8 procent.

Det var då statsvetarprofessorn och valexperten Sören Holmberg yttrade sina berömda ord: Mitt stalltips är att regeringen Reinfeldt är rökt.

Ett tvärsäkert expertuttalande som han möjligen ångrar idag.

Men paradoxalt nog kan regeringen Reinfeldt tvingas avgå även om Moderaterna skulle göra sitt bästa val. I söndagens Sifomätning ligger nämligen Kristdemokraterna under fyraprocentspärren till riksdagen.

Vad hjälper då Moderaternas framgång om KD inte ens kommer in i riksdagen?

Alla allianspartierna behövs om det ska bli en ny alliansregering. Och med tanke på den goda sammanhållningen och den gemensamma regeringspolitiken borde Allians för Sverige bilda en valallians, som för övrigt Svenska Dagbladets politiske redaktör PJ Anders Linder förespråkat under en längre tid.

I ett valtekniskt samarbete skulle alla allianspartierna behålla sin partiprofil, men gå till val under samma alliansflagg.

Väljaren röstar på ett av allianspartierna beroende på vilken nyans av allianspolitiken som väljaren vill ha. Men varje allianspartis röst räknas till alliansen, eftersom varje parti finns under den gemensamma allianssymbolen.

Det skulle innebära att kamrat fyra procent inte skulle behöva taktikrösta. Det skulle också kunna innebära att de olika partierna skulle kunna profilera sig mer utan att alliansen skulle sättas på spel.

Och det skulle vara ett definitivt slut på den borgerliga kannibalismen.

Förmodligen skulle flera på vänsterkanten avfärda en sådan valallians som bara taktik.

Men eftersom allianspartierna visat på ett bra och trovärdigt samspel och samregerande finns det ingen större anledning att sätta det framtida samarbetet på spel för att ett av partierna inte når fyra procent.

Tvärt om så talar det mesta för att en gemensam valallians med valtekniskt samarbete skulle vara ett naturligt steg.