Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljuset berättar sagan

/

Iggesunds historia berättas i ett ljus- och ljudspel där Erik Nordlander, Kramfors, svarar för ljusdesignen.

Annons

När kvällsmörkret börjat förvandla masugnspiporna till siluetter mot himlen tar Sagan om Iggesund sin början. Ett anslående skådespel där det är svårt att bestämma sig för vad som imponerar mest, järnbrukens historiska skrovlighet, Carl Orffs musikdramatik eller Erik Nordlander fantastiska ljussättning.

Skådespel är också fel ord, det är ett ljud- och ljusspel utomhus på järnverkets fasader och Gunilla Kindstrand och Sven Wollter läser därtill små berättelser från brukets månghundraåriga historia. Catarina Gnosspelius har skrivit de lätt romantiserade och poetiska tablåerna, som i ton och stil hamnar någonstans mellan Pelle Molins vildmarksromantik och Selma Lagerlöfs sagonoveller.

Tyvärr inte i litterär nivå med föregångarna, men sammanhållna av kärleken som tema. Som när bruksgrundaren Breants hustru tar hand om den moderlösa flickan Sigrid, eller när sjömannen Zachris Pira, genom hårt arbete och prästexamen, äntligen får inspektorns undersköna dotter till hustru. Oförargligt, aningen näpet men knappast historiskt eller dramatiskt särskilt brännande.

Historien, om man nu fäster sig vid den, är här varken klasskamp, krig eller vardagsslit. Den är klang och sentiment, en annan text hade gjort en annan föreställning. Någon gång gör berättarlinjen obegripliga hack, och när Pan sitter spelande sin flöjt i sorg över skogsskövlingarna, då gläds man när Carl Orffs volymstarka effekter tar över.

Nej, det som bär upp föreställningen är treenigheten av den historiska miljön med alla dess laddningar, Carl Orffs sceniska musik ur Carmina Burana och den kongeniala ljusmagin. Som inte bara är vacker på det spekulativa sättet, utan också pedagogisk och suggestiv. När järnvägen drar in i handlingen på 1800-talet suggereras det med stora hjul som drivs av Orffs rytmiska kraft, och när järnet börjar kompletteras med sågat virke bildar ljuset geometriska mönster av timmer över fasaderna.

Det är mycket effektivt, och det är skönt. Fanfarer och pukslag, bruksägare Grills kärlek till Ebba glöder i kapp med rönnarna framför bruket, från fönstren glöder smedernas härdar och solen blänker rätt som det är i masugnspiporna fast natten närmar sig. Föreställning och magi som sagt, slaggteglet rår inte för att det bär sin dramatiska historia, men samstämmigheten mellan ljus och ljud är, än en gång, kongenial. Allt ljus än en gång på Erik Nordlanders insats, den gör sagan levande.

Mer läsning

Annons