Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet blir sig inte riktigt likt efter detta

/

Det har snart gått tre dygn. Och ännu är det omöjligt att fatta och förstå vidden av det som hänt.

Annons

Sent i fredags eftermiddag inledde en vettvilling i Norge en massaker som saknar motstycke i Norges historia efter andra världskriget.

Vid lördagstidningens pressläggning visste vi att en kraftig bomb hade detonerat i centrala Oslo med ett antal döda och många skadade. Och att en ensam galning, förklädd till polis hade börjat skjuta omkring sig på Arbetiderpartiets Ungdomsförbunds stora ungdomsläger på Utöya utanför Oslo.

Vid midnatt trodde man att de båda terrordåden krävt omkring 15 människors liv.

På lördagen klarande omfattningen av denna fruktansvärda händelse. Då konstaterade man 85 döda från skjutningarna på Utöya och minst sju döda från explosionen i regeringskvarteren på fredagseftermiddagen.

I skrivande stund har dödstalet stigit till 93. Och det kan komma att stiga ytterligare. Flera är allvarligt skadade och fortfarande saknas några ungdomar från ungdomslägret.

Ofattbart. Idylliska Oslo med tusentals sommarturister förvandlas till en krigszon på några korta sekunder efter en bombattack på regeringsbyggnaderna, på själva hjärtat i den norska demokratin.

Och sommarlägret på vackra Utöya, där många av morgondagens generation politiker samlats för att prata politik, leka och ha kul, förvandlades till en avrättningsplats.

Overkligt. Inte nu längre.

Det ofattbara och overkliga har blivit brutal verklighet. Nu också i Norge.

På fredagskvällen drog flera den snabba slutsatsen att Norge drabbats av ett islamistiskt terrordåd med internationella förgreningar. Men terroristen visade sig senare vara en blond, blåögd norrman med högerextrema åsikter. Även om polisen ännu ej är helt säker på om han var ensam utan medhjälpare.

Mördaren lät sig gripas av polisen helt odramatiskt när polisen väl tog sig ut på Utöya. Men det dröjde länge. Polisen skyllde på att det var svårt att få tag på någon båt. Men så svårt kunde det väl ändå inte vara att ta närmaste båt. Och det finns helikoptrar.

Kanske kan man förstå de snabba slutsatserna av analytiker och proffstyckare på fredagskvällen som pekade i islamistisk riktning, med tanke på Norges engagemang i Nato, Afghanistan och Libyen.

Ändå är det märkligt hur reflexmässig många tänker och agerar när den blinda terrorn slår till.

Det är inte bara den extrema islamismen som kan producera terrorister, utan också den extrema nationalismen. Det har visat sig förr.

Mitt i den fruktansvärda katastrofen känner ändå många i Norge lättnad över att det verkar ha varit en ensam norrman som är gärningsman och inte en islamistisk terrorist. Man vågar knappt tänka på vilka krafter som skulle ha kunnat ha utlösts i ökad främlingsfientlighet och rasism om det varit som många först trodde.

Men terror är terror oavsett varifrån den kommer.

Den vill skapa fruktan och rädsla. Men den föder också medkänsla och engagemang. Både för enskilda människor som drabbats och för det öppna samhället.

Tusentals människor världen över har uttryckt sitt deltagande med dem som förlorat sina nära och kära. Och med hela norska folket. Manifestationer har hållits på flera platser i vårt eget land. Vi delar lidandet och sorgen med anhöriga, vänner och det norska folket.

När sommaren var som allra skönast och varmast, när flanörerna njöt av det sorglösa gatulivet i Oslo, när unga människor fyllda av hopp pratade framtid, förvandlades allt till kaos på några korta ögonblick.

Den här sommaren blir sig aldrig riktigt lik efter detta. Inte heller livet för de närmaste.

Men livet går vidare. Hur än märkligt och provocerande det kan verka att skriva det just nu.

Mer läsning

Annons