Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Liv som berör på Gyllene Draken

/
  • Kenneth Risberg, Krister Lindgren, Björn Johansson och Alexandra Zetterberg i Gyllene Draken som närmast spelas i Bergsjö på tisdag. Foto: Martin Skoog

När jag går ut från Folkteaterns premiär på Gyllene Draken, känner jag mig full av intryck, glad och djupt gripen på samma gång, skriver Xenia Hildén. På tisdag kommer föreställningen till Bergsjö.

Annons

Det tar en stund innan jag har sorterat mina intryck för det här är ingen vanlig teaterpjäs. Den påminner lite om en berättelse ur den grekiska mytologin men med en subtilare moral.

Här finns det mesta ur livet. Kärlek och död blandas med små vardagshändelser och den stående frågan är: Vad rör det mig? Fem vietnameser som arbetar i ett trångt och varmt kök på restaurangen Gyllene Draken eller de två flygvärdinnorna som vill äta efter sin långa flygresa? Eller den spelande syrsan som tigger mat av den flitiga myran när vintern kommer?

Jag vill svara att det både rör och berör. Det här är en föreställning där berättelsen står i centrum och den berättelsen visar på människans skiftande villkor och ställer många av våra fördomar på ända. Scenografi och kostym har skalats av till ett minimum och texten ställts i förgrunden.

Skådespelarna, som tillsammans gör tjugotvå roller, kryssar skickligt mellan olika fiktiva ytor. Kvinnorna blir män, män blir kvinnor, ung blir gammal, gammal blir ung. Ett genialiskt enkelt grepp som förhöjer synskärpan hos oss i publiken och laddar rummet med spänning.

Författaren Roland Schimmelpfennig har skrivit en halsbrytande historia om personalen, gästerna och boende i huset som rymmer restaurangen Gyllene Draken. Allt utspelar sig någonstans i Europa och serveras i små tablåer i ett rasande tempo. De olika bitarna verkar först vara lösryckta fragment, men allt eftersom spelet framskrider börjar de koppla i varandra och dessutom börjar det haka sig fast i mig och mitt eget liv.

Det är mycket skickligt av författaren, regissören Michael Cocke och ensemblen, att få mig att svälja hela historien, för det gör jag, fullt och fast. Under hela föreställningen åker känslorna berg och dalbana. Skratt, tårar, äckel svischar i raketfart genom kroppen samtidigt som jag hela tiden har en känsla av att jag får veta mycket som jag inte hade en aning om eller i alla fall aldrig tidigare skänkt en tanke.

Det hela blir en mycket bra illustration till uttrycket walk a mile in my shoes, men jag undviker att berätta hur eftersom jag hoppas att ni ska besöka Gyllene Draken, när den gör sin turné runt om i länet. Ni kommer inte att ångra er och jag avundas er redan.

Xenia Hildén.

Mer läsning

Annons