Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Upphovsrättslagarna håller på att spåra ur helt

/

Annons

Ordet ”kopia” har en sjaskig klang. Det signalerar något oäkta, lågkvalitativt. Billiga solglasögon som heter Vercace istället för Versace. Idén om det skyddsvärda originalet är stark, och i vår varumärkesbesatta tid har upphovsrätten fått en allt viktigare roll.

I USA var filmskapare fram till i mars tvungna att betala för att använda den berömda födelsedagsvisan ”Happy Birthday". Rättigheterna köptes av skivbolaget Warner Music på 1980-talet, och gick förlorade först när dokumentärfilmaren Jennifer Nelson genom en stämning lyckades påvisa att ”Happy Birthday” snarare borde ses som allmän egendom. Nu går juristerna vidare med medborgarrättsrörelsens kampsång ”We Shall Overcome”, som på pappret ägs av skivbolaget Ludlow.

Det är givetvis bra att man i USA lyckas lösgöra låtskatter på detta sätt, men varje enskild seger är segdragen och mångmiljondyr. Och i Europa är det på många sätt ännu värre.

Här gäller upphovsrätten 70 år efter skaparens död. Detta slår mot allt från små artister som vill tolka gamla Beatleslåtar, till kvartersteatrar som vill sätta upp 1800-tals-pjäser, till vetenskapsvärlden som inte kan digitalisera och tillgängliggöra tidigare forskning.

Lägg därtill EU-ländernas individuella, ofta helt oproportionerliga lagstiftning. Den turist som knallar genom den franska tullen i Vercace-solglasögon riskerar exempelvis att gripas för ett brott med upp till tre miljoner kronor böter och tre års fängelse i straffskalan.

I Sverige är det olagligt att sprida bilder av offentlig konst utan tillstånd från upphovspersonen, det slog Högsta domstolen fast i början av månaden. Beslutet gällde den ideella sajten offentligkonst.se, men innebär alltså att även den som lägger upp ett Facebookfoto av en vän på stadens torg i teorin kan tänkas begå ett brott ifall en skulptur skymtar i bakgrunden.

Samma resonemang finns i Storbritannien. Där införs idag en ny lag som förlänger upphovsrätten för formgivning till 75 år efter skaparens död. Även foton och teckningar ska räknas som intellektuell stöld, trots att tvådimensionella versioner av tredimensionella föremål knappast är kopior i ordets rätta bemärkelse.

Samtidigt förbjuder världens största konsthantverks- och formgivningsmuseum, brittiska Victoria and Albert Museum, av upphovsrättsliga skäl alla sorters avbildningar i sin nya utställning. Detta betyder inte bara kameraförbud utan även att studenter inte längre får sitta och skissa av verken på det sätt som aspirerande konstnärer har gjort i alla tider: härma, känna penseldrag och former i sin egen hand, förstå hur allt hänger samman.

Utvecklingen är pervers. Upphovsrätten kom till för att säkra varje skapares rätt till sitt eget verk, för att ingen ska kunna sko sig på andras arbete. Ändå är det just vad som sker.

De nuvarande lagarna handlar nämligen inte om att skydda enskilda personer, utan om att gynna en penningstark industri som dessutom har förvridit vår syn på vad som är rimligt. Denna industri utarmar nu hela kulturen genom sina alltmer uppblåsta egendomsanspråk.

Detta, om något, är intellektuell stöld.

Annons