Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Terroristen ville bli ihågkommen som en extra farlig rockstjärna

Igår var det den 14 juli, Frankrikes nationaldag, och i Nice plöjde en terrorist rätt in i den firande folkmassan med en lastbil. 85 personer har dött av sina skador, hittills.

Jag tänker på dem idag, och på alla som blivit kvar.

För de mördade hade ju andra runtomkring sig. Familj och partners och vänner, människor som älskade dem.

De vuxna hade kolleger, och grannar som de brukade heja på, byta några ord med sådär. De unga hade klasskompisar och sommarjobb och smygförälskelser. Barnen hade lekkamrater och strövkatter som de brukade stryka över pälsen och försöka mata med brödkanter. Varenda ett av dessa 70 liv var ett helt universum, och nu är de borta.

Att de dessutom dog samtidigt skapar chockvågor över hela Europa: Herregud, så många.

Och det är just så gärningsmannen ville att vi skulle känna. Han ville ingjuta fruktan; en känsla av att vi andra också när som helst kan dö. För om det räcker med att stå på en gata i Nice den 14 juli..?

Så ville han att vi ska tänka. Det är det som är terror.

Men framför allt ville han att vi skulle uppmärksamma honom. För det är det som är att vara terrorist: Han ville gå till eftervärlden som en sorts extra farlig rockstjärna, med hela världen som sin publik.

Media brukar faktiskt uppfylla den önskan. Pressen smäller upp terroristernas namn på löpsedeln, och deras foto, även när fotot är ett som terroristen fåfängt har tagit själv för att han vill se ut sitt bästa intill rubriken som säger att han har mördat massvis av människor.

Hela sidor ägnas åt att analysera motivet. Ingen av de teorierna förklarar dock varför resten av oss klarar att leva anständiga liv. Varför det inte finns någon enda gemensam nämnare mellan världens terrorister, förutom just att de tagit sig rätten att mörda.

Och vad de islamistiska terrorsekterna anbelangar: De slaktar oskyldiga, de håller kvinnor som sexslavar. I dagarna utfärdade Islamiska staten en fatwa mot barn med Downs syndrom. Om det finns ett paradis så kommer dessa "martyrer" garanterat inte dit.

Detta gäller även denne mördare. Han har nu identifierats, men jag tänker inte skriva ut vad han heter. Och min känsla inför honom är inte skräck, utan trötthet.

Ja, jag är trött på terrorismen.

Vilken idiot som helst kan sprida död omkring sig, det bevisade inte minst gårdagens gärningsman; han som jag skriver om i dagens tidning, och som folk kommer att slänga i pappersåtervinningen imorgon. För hans del krävdes det inte mer än att köra lastbil riktigt dåligt.

Han kanske hade ett oerhört svårt liv. Det spelar ingen roll. För oavsett vem man är har man alltid ett val. Det är detta som i slutänden definierar vem som blir terrorist och inte.