Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Samhället måste sluta bekämpa sexsäljare

Intressant nog är den frostiga attityden enbart förbehållen kvinnor.

Torsdagen den 24 april skulle Eva-Marree ha fyllt 28. Men den dagen fick hon aldrig uppleva. Hon mördades i somras av sin före detta pojkvän, efter en uppslitande vårdnadstvist om parets barn.

Eva-Marree hade under en period tidigare i livet hade sålt sex och vägrade skämmas för det. Tvärtom engagerade hon sig öppet för sexsäljares rättigheter. Hon jobbade inom hbtq-rörelsen och RFSU för att bland annat stärka lagarna mot människohandel, öka vårdinsatserna för att främja sexarbetares hälsa och minska stigmatiseringen av personer som har sålt sex. Under vårdnadstvisten höll tingsrätten det emot henne att hon inte förstod att sexarbete "är ett destruktivt beteende". Man såg hellre att barnen hamnade hos sin far, trots att han var dokumenterat våldsam och kriminell. Det innebar att Eva-Marree regelbundet var tvungen att träffa honom fastän hon var rädd för honom. Han var ju länken till hennes älskade barn.

Tingsrättens sätt att resonera är symtomatisk för det svenska samhällets syn på kvinnor som säljer eller har sålt sex.

Kvinnor som inte vill sluta sälja sex betraktas antingen som psykiskt störda eller förmodas ljuga för sig själva om hur de egentligen mår. Någon hjälp med till exempel kondomer eller råd kring hur man kan undvika farliga situationer är det inte tal om, tvärtom. Skadereduktion är i det närmaste ett skällsord när det gäller denna grupp.

I rapport efter rapport vittnar sexsäljare om allt från bristande respekt i myndigheternas bemötande till regelrätta trakasserier. En statlig utredning, Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008 (SOU 2010:49), kommer fram till samma sak: "De [som säljer sex] beskriver att de valt att prostituera sig och upplever sig inte vara ofrivilligt utsatta för något. Även om det inte är förbjudet att sälja sex upplever de sig vara jagade av polisen. De upplever sig vara omyndigförklarade i och med att deras handlingar tolereras men deras vilja och val inte respekteras". Den bedömer dock att detta är något bra och önskvärt: "När det gäller personer som fortfarande utnyttjas i prostitution måste ovan nämnda negativa effekter av förbudet närmast betraktas som positiva sett utifrån perspektivet att syftet med lagen är att bekämpa prostitutionen".

Det är under all kritik att myndigheterna inte begriper skillnaden mellan att bekämpa sexköp och att bekämpa sexsäljare.

Intressant nog är den frostiga attityden enbart förbehållen kvinnor. Osynliga synliga aktörer. Hbt-personer med erfarenhet av att sälja och/eller köpa sexuella tjänster är namnet på en studie som socionomen Suzann Larsdotter på RFSL har tagit fram på uppdrag av regeringen. Där framkommer att det inom vård och omsorg inte ens riktigt finns någon strategi för att hjälpa män som vill sluta sälja sex. Trots att män utgör en ganska stor andel av sexsäljarna är de en blind fläck på den statliga folkhälsokartan. De antas sälja sex för att det är roligt, för att de behöver pengar. Det betraktas inte som någon stor sak.

Detta vittnar på det hela taget om att myndigheternas syn på sexsäljare egentligen inte handlar om det eventuellt skadliga i transaktionen pengar mot sex, utan om föreställningar om manlig och framför allt kvinnlig sexualitet.

Det är hög tid att vi slutar offra sexsäljares välmående och hälsa för unkna fördomar förklädda till höga principer.