Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Nej, "folket" ska faktiskt inte få bestämma allt

11 171 tecken som spyr galla över samhällets elit. Förlåt, men det är alltså Åsa Linderborg som har skrivit detta? Samma Åsa Linderborg som är chef på Sveriges största nyhetstidning? Och som därmed i allra högsta grad själv tillhör eliten – även om hon skriver in sig i det folkliga "vi" som hon menar har tröttnat på all överhet överallt.

Detta är förstås intressant. Men ännu mer intressant är resonemangen hon för fram, och uttrycken hon använder. De är nämligen väldigt typiska för den populism som växer sig allt starkare i både USA och Europa, men som i Sverige hittills bara har företrätts av Sverigedemokraterna.

Populisterna pekar på ett helt nytt politiskt alternativ som ofta är så rent att det inte kan placeras på en höger-vänster-skala. De upplöser ideologin och framhåller "folket" i dess ställe.

"Folket" är en enda kraft med en enda vilja, och den viljan sammanfaller praktiskt nog med populisternas egen. "Folket" positioneras i sin tur mot just "eliten", som mest är ett grumligt samlingsbegrepp för alla som offentligt uttrycker en åsikt som inte överensstämmer med populisternas.

Det färskaste exemplet är debatten runt den brittiska folkomröstningen om EU, som också är ämnet för Åsa Linderborgs text. 48.11 procent av väljarna ville att Storbritannien skulle fortsätta sitt medlemskap. Men dem trollar Åsa Linderborg bort. Dessa 48.11 procent ingår inte i hennes "vi".

Enligt Åsa Linderborg gick elitens huvudargument bland annat ut på att inspelningen av tv-serien Game of Thrones kanske kommer att försenas, och att det mest var personer över 60 som röstade för att gå ur: "Ska verkligen så gamla människor få vara med och bestämma?" Hon ironiserar över att ett område som är fattigare än Litauen förlorar 600 miljoner euro i EU-bidrag: "Hur ska det gå för Cornwall!"

Ja, populismen fördummar sina meningsmotståndare, men även sig själv. Den älskar att känna radikalitetens fartvind i håret. Långsamma förändringsprocesser har den inget tålamod med. (Andreas Johansson Heinö skrev mycket bra om den aspekten i Borås Tidning häromdagen.)

"Börserna kommer falla", konstaterar Åsa Linderborg osentimentalt om Storbritanniens framtid. "Men sedan när sammanfaller finanskapitalets intressen med våra?" I hennes värld är det bara eliten som bryr sig om vad pengar är värda.

Det mest deprimerande med populismen är dock det totala föraktet för kunskap. Gudarna ska veta att det gått inflation i ordet "expert". Men det fanns ett skäl till att nästan alla politiskt och ekonomiskt insatta varnade Storbritannien för ett EU-utträde, och det var att de förstod att hur illa man än tycker om denna europeiska union så är en hastig sorti en usel idé.

De tyckte inte som populisterna, helt enkelt, och räknas nu därför till "eliten".

"Jag tror att folk i det här landet har fått nog av experter", sade till exempel den brittiske högerpopulisten Michael Cove irriterat inför folkomröstningen. Åsa Linderborg går steget längre och pratar om "de så kallade experterna". Vad betyder ens "så kallade"? Att dessa sakkunniga inte är riktiga sakkunniga?

Idén om folkstyre är oemotståndlig, på ytan. Men folket vet faktiskt inte alltid bäst, och vissa saker kan aldrig vara förhandlingsbara i en demokrati. Det blir de dock under populisterna. I varenda land där de kommit till makten har de fria medierna försvagats, minoriteters rättigheter inskränkts, rättsväsendet urholkats. När "folket" styr förlorar helt enkelt de faktiska människorna sitt värde.

…

LÄS MER: Åsa Linderborg – Elitens tragedi

LÄS MER: Andreas Johansson Heinö – Demokrati är mer än folkmajoritetens åsikter