Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Linnea Lindblad: Nationaldagen har tvingats på oss av verklighetsfrånvända politiker

Laddad för årets party? Längtat hela året efter nationaldagen?

Tusentals människor i paraden. Storband och karnevalsmusik, konfetti och ballonger. På kvällen dukas långbordet upp i trädgården. Partyhattarna på! Och så finalen: Hela stan samlas för det stora fyrverkeriet mot natthimlen.

Jaså, inte? Ser inte dina planer ut så? Nej, det gör nog ingens. Sveriges nationaldag går helt enkelt inte till på det sättet. För oss allra flesta är det bara en dag man råkar vara ledig. Antagligen beror det på att helgdagen känns så påklistrad. Vi vet inte riktigt vad det är vi firar eller varför.

Sedan elva år är 6 juni en röd dag i stället för annandag pingst. Det supersmarta med annandag pingst var att den alltid var en måndag, vilket skapade en långhelg. Även midsommar, som till skillnad från nationaldagen verkligen är ett starkt svenskt firande, infaller på en fast veckodag.

Jag har aldrig hört någon säga att de hellre vill ha svensk midsommar på säg en onsdag om 24 juni råkar infalla då. Många familjer har egna midsommartraditioner som aldrig skulle ha kunnat uppstå om det inte var långhelg så att man har tid att resa iväg.

Varför blev det då såhär med just nationaldagen? Skälet är verklighetsfrånvända politiker med övertro på vad lagstiftning kan uppnå.

Svenskars firande duger inte men vi kan tvinga fram det, tänkte visst dessa politiker. Jag undrar om de redan brukade fira med långbord hemma den 6 juni. Antagligen tyckte de att det bara var andra än de själva som, så att säga, behövde uppfostras till rätt traditioner. Traditioner som knappast ens fanns.

För övrigt finns en hel hoper röda dagar utan eget firande. Vem firar nyårsdagen, till exempel? Firandet är ju på nyårsafton. Nyårsdagen ägnar vi åt att sova länge. Sedan städar vi om vi orkar. De länder som har starka och levande nationaldagstraditioner är länder där firandet fanns först. Sedan blev det också en ledig dag.

Man kan underlätta ett firande som redan finns, genom att ge det bättre möjligheter. Då kan det växa – förutsatt att det var hyfsat stort och livskraftigt redan från början. Men det går inte att kommendera fram ett firande uppifrån genom att börja med arbetstidslagen. Firandet måste bottna i något. För att människor ska engageras måste det kännas äkta.

Norrmännen har fortfarande släktingar med minnen av kriget. 17 maj fick förnyad betydelse i och med den tyska ockupationen och Quislings regering.

Även Finland, ett grannland hårt drabbat av krig på 1900-talet, har ett levande nationaldagsfirande men med en annan ton. Man minns dem som stupat. Fackeltåg går till soldatgravar på kyrkogårdar. Dagen firas värdigt och stillsamt.

I båda länderna är högtidlighållandet ett resultat av landets historia, inte något som politiker tvingat fram. Vi svenskar ska vara glada att vi varken ockuperats av Nazityskland eller krigat med Sovjet.

Och när vi nu ändå får dras med den, varför inte använda 6 juni som en extra nyårsdag? Sova, städa, eller ännu hellre gå ut i solen.