Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lilian Sjölund: Jag pratar om knarket som dödar

Inte på 20 år har narkotikan haft sådana förödande effekter på Gävleborgs invånare.

Annons

Och nu pratar vi alltså om knarket som dödar. Under 2015 dog 40 personer i länet som en följd av narkotikamissbruk. Det är en ökning med femtio procent jämfört med föregående år. Och då ska man betänka att även 2014 års dödstal var högt jämfört med övriga riket.

Polisen i Hälsingland är oroad. Bara den senaste månaden har fyra personer dött av överdoser.

Läs mer: Flest dör av knark hos oss

Om den knarkrelaterade dödligheten ökar i den här takten måste man inse att missbruket breder ut sig i ännu högre utsträckning. Att det helt enkelt knarkas i kretsar där varken socialtjänst, polis eller sjukvård ännu har någon insyn.

Fentanyl heter innedrogen i Hälsingland för tillfället. Ett läkemedel som används som smärtlindrande i livets slutskede och kan vara 50 gånger starkare än heroin. Det gör den svårdoserad och därför är risken för överdosering stor.

Polis och socialtjänst har att fundera på vart knarket kommer ifrån. Annars blir det så klart svårt att stävja. Det är en ojämn kamp mot smugglare, langare, droghandel på nätet och faktiskt också sjukvården.

Läs även: Polisen oroad

Det kan också bli en ojämn kamp mot dem som sitter på resurserna. Om inte fältassistenter, narkotikapoliser och gatulangningsgrupper prioriteras, utan tvärtom nedmonteras och hamnar längre ner på prioriteringslistan – då är det riskfritt att sprida det dödliga giftet.

När dödsfallen analyserats har det ofta visat sig att det handlar om ett blandmissbruk. Antalet dödsfall till följd av heroin, amfetamin och kokain i Sverige har legat relativt konstant de senaste åren. Däremot dör allt fler efter att ha ta tagit narkotikaklassade läkemedel, exempelvis metadon, fentanyl och tramadol.

Alltså stjäls det från sjukvården. Eller så säljer missbrukaren det man fått utskrivet till sig själv på laglig väg. De så kallade opiatprogrammen (där missbrukare behandlas som inte kunnat sluta knarka på annat sätt) misstänks också för att läcka ut läkemedlen på den "öppna" marknaden.

Och varför är hopplösheten så stor i just vårt län att de riskerar sina egna liv som precis börjat?

Kampen mot narkotika måste föras på flera plan. Själv idiotförklaras jag med jämna mellanrum av drogliberaler för att jag inte instämmer i cannabiskörens lovsång. Men hur många av dem som tar dödliga droger går direkt på de tunga grejorna? Och hur många av de svåra missbrukarna skulle nöja sig med en joint på fredagskvällen, bara det var lagligt?

Läs också: Först en fredagsjoint...

Men det är ändå ett sidospår. För om någon skulle söka svaret på den enkla men svåra frågan varför, kunde vi vara något viktigare på spåret.

Varför drar unga vuxna i sig så farliga droger så att de dör? Och varför är hopplösheten så stor i just vårt län att de riskerar sina egna liv som precis börjat?

Lämna inte dem som jobbar på fältet i sticket. Politikerna måste ta knarklarmen på allvar. Det kan vara försent när den unga människan sitter där med fentanylsprayen i näsan.

För några år sedan hade Hälsingland stora problem med GHB-missbruk. Där lyckades man med gemensamma krafter få ett stopp på den mycket allvarliga, och relativt lokala, missbrukstrenden.

Läkemedelsmissbruket kanske är svårare att få bukt med. Men fortfarande handlar det om att fånga upp dem som befinner sig i riskzonen tidigare. Och på allvar erbjuda en framtid – ett liv.

Ju tidigare desto enklare. Ju senare och djupare i missbruksträsket, desto svårare.

Annons