Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Likvärdig vård inte likadan

/

"Hjärtinfarkt betraktades som mannens sjukdom. Men hälften av patienterna på hjärtavdelningen var kvinnor." Så beskriver läkaren Karin Schenk-Gustafsson sitt genusuppvaknande.
Hennes erfarenhet har diskuterats under mer än ett decennium och numera är det väl känt att vi missar kvinnors symptom på typiskt manliga sjukdomar eftersom de är annorlunda än mäns, och vice versa.

Annons

Exemplen är otaliga. Kvinnor som tvingas vänta längre än män på ambulans, män vars depressioner inte upptäcks eller tas på allvar, kvinnor som antas kunna vårda en anhörig medan samma patient inte hade skrivits ut till en mans vård.

Tvättsäcksprojektet är numera relativt känt. På Danderyds sjukhus, som inte upplevde sig ha några problem med jämställdhet, började personalen tala om det underliga i att tvättsäckarna i männens omklädningsrum behövde tömmas oftare än i kvinnornas. En närmare undersökning visade att exempelvis manliga psoriasispatienter oftare fick behandling på plats medan kvinnor ordinerades att smörja in sig själva - och att män fick fler behandlingstillfällen, trots samma sjukdomsgrad.

Att ge samma vård till män och kvinnor är inte alltid att ge likvärdig vård. Samma behandling kan ge olika resultat – det som är viktigt för män behöver inte vara ens nödvändigt för kvinnor. Likväl ska vården vara likvärdig. De flesta vårdgivare upplever, precis som i Danderyd, att de ger en jämlik vård. Men, som i Danderyd, visar det sig ofta vara felaktigt när en djupdykning görs.

Vårdföretaget Carema presenterade nyligen en granskning av bland annat medicinförskrivning. Eftersom det finns dåligt med könsuppdelad statistik gällande medicinering är det intressant att Carema fick slå sig själva på fingrarna. I efterhand ansågs resultaten som väntade, vilket verkligen inte är ursäktande - tvärtom. Trots samma förutsättningar sjukskrivs män i lägre grad efter besök hos läkare, äldre kvinnor får fler mediciner är äldre män och förskrivningen av bensodiazepiner - ett beroendeframkallande lugnande läkemedel - var 86 procent högre hos äldre kvinnor än bland män.

Det är nödvändigt att fler börjar prioritera den faktiskt livsfarliga ojämlikheten i vården. Debatten har pågått i ett decennium och fortfarande uttalar sig beslutsfattare med förvåning över att det är svårt att få journalsystemen kompatibla för att alls kunna ta fram data att analysera. Det finns dock positiva inslag, exempelvis SKL:s översiktliga databas Öppna jämförelser och en diskussion om att införa ett nytt varningssystem över olika biverkningar för män och kvinnor. Glädjande är också att det kvinnliga deltagandet i medicinsk forskning inte är lika marginellt som det tidigare varit.

Det är dock oroande att fokus fortfarande är på resultat, inte på behandling. Det är viktigt att veta hur vi når fram till resultatet och hur ojämlikheten tar sig uttryck. Det är bemötandet som kvinnor själva uppger sig ha mest problem med. Och var det inte kvinnors hjärtefrågor vi skulle fokusera på?

Frida Johansson Metso

Mer läsning

Annons