Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lek på hög nivå

Under en doft av flygfotogen återfick Hudiksvalls flygfält i helgen sitt forna syfte för några dagar. Flygare från Eskilstuna i söder till Övik i norr flög allt från frigolitplan till skalenliga fighters.

Annons

Den som provat ungarnas radiostyrda leksak inser att helgens krumbukter är allt annat än en barnlek. Spin, roll och loop med maskiner värda hundratusentals kronor – då gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Modellflygklubbarna i Hudiksvall och Sundsvall har gemensamt arrangerat flygträffen på Molanda under några år.

Årets möte startade på nationaldagen och avslutades på söndagseftermiddagen. Dessförinnan hade allt från frigolitplan till skalenliga stridsflygplan med gasturbinmotorer prövat vingarna ovanför den 1 280 meter långa landningsbanan.

Även om gräs kan funka är asfalt närmast en förutsättning för de jetdrivna planen som blivit vanligare på senare år.

– Merparten av deltagarna här är de som flyger lite större plan, som jetkärror, säger Per-Fredrik Boman, som är ordförande i MFK Skvadern.

Hans motsvarighet i MFK Hudik är Hans Munktell. Han är en av dem som flyger de riktigt stora maskinerna. Flugit har han gjort sedan 1980 om än med något uppehåll. Det var just de stora jetplanens intåg som fick Hans Munktell att börja igen.

Nu flyger han ett Viperjet, ett skalaflygplan med över två meter mellan vingspetsarna. Han bjuder på avancerad flygning kryddad med rök som väller ut från kammaren vid överflygningarna.

När han taxar in efter flygningen är det till ett ljud identiskt med dem som kan höras på vilken storflygplats som helst. Även gasturbinerna är skalenliga och den här varvar 120 000 varv i minuten.

Är höjden för låg kan det bli en hög. Det vet Hans Lagergren från Sundsvall. Hans plan i glasfiber lagades nyligen.

– Det var en Extra 300 – med betoning på "var", ler han och tittar ner på spillrorna framför sig. Jag tappade kontakten med det, varför vet jag inte.

Nu blir det inte fler lagningar, att laga glasfiberplan är svårt eftersom de extra lagren plast gör dem alltför tunga.

Numera finns i alla fall goda möjligheter att öva innan man ger sig ut med dyrgripen. De moderna radiokontrollerna kan köras mot simulatorer genom hemmadatorn.

– Då kan man träna sig spakvan utan att det kostar en enda kraschkrona, säger Per-Fredrik Boman. Även vind och väder kan simuleras.

Simulatorerna har grusat återväxten till flyghobbyn under några år.

– Många av de yngre sitter och kör datorer istället. Men jag tror att de börjar komma ut igen, säger Gunnar Åström, som just gjort säsongens första landning med sin Eurofighter.

Nu bor han i Sundsvall, men uppväxten tillbringade han i Söderhamn med närheten till flygflottiljen F15. Det är ett flyg- och teknikintresse i kombination som gjort att han är beredd att lägga en hel del pengar på det här.

– Jag drömde alltid om att bli flygare. Det här är det närmaste jag kan komma, säger Gunnar Åström.

På radiokontrollens display kan han se hur högt och hur fort senaste flygningen gick.

– 230 kilometer i timmen och ett par hundra meters höjd, bläddrar han fram på sin radiokontroll.

– Som mest kom det upp i 4,5g. Det blir en belastning på 70 kilo i svängarna. Det är som att stå på vingarna, ler Gunnar Åström.