Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bitten Jonssons sockerteori sågades – nu svarar hon: "Sjölund är okunnig och nonchalant"

Öppet brev från Bitten Jonsson apropå Lilian Sjölunds krönika på ledarsidan den 19 november.

Annons

Bitten Jonsson, presenterar sig som leg. sjuksköterska och addicctionspecialist, Addis- och sugar behörig, författare till Sockerbomben 3.0 (2016) bland annat

I lokaltidningen Hudiksvalls Tidning från den 1 december 2011 står att läsa att medarbetaren Lilian Sjölund övergår från att vara ”objektiv reporter” till att i tidningen ”ha åsikter” om saker. ( L S gick från att vara redaktionschef på Gefle Dagblad till ledarskribent i Hälsingland, reds.anm.)

Jag brukar säga att det är jobbigt att handskas med människor som har åsikter när man själv har insikter. Uttrycket dyker osökt upp i mina tankar igen när jag tar del av Sjölunds krönika från HudiksvallsTidning (publicerades i alla Hälsingetidningar och här på helahälsingland.se, reds anm.) den 19 november i år med rubriken ”Var och en blir salig på sin diagnos”.

Jag häpnar när jag läser!

Texten speglar en svårslagen arrogans och därtill ett djupt förakt för människors lidande – och för vetenskaplig forskning, som uppenbarligen inte går i linje med skribentens egen uppfattning. Detta förstärks av skribentens försåtliga svingande med allmänna, svepande begrepp som ”de redan frälsta”, ”hokus-pokusteorier”, ”till de drabbades förtret”, ”hennes filosofi”, ”de redan frälsta” och”Macchiarinivibbar”.

Sjölunds debattartikel andas både cynism och ringaktning, inte minst för nytänkande – och för alla professionella kliniker som arbetar med detta internationellt. (Tips, googla på ”sugaraddiction”)

Sjölunds krönika: Var och en blir salig på sin diagnos

Att som Sjölund kalla ortomolekylärmedicin och integrativ medicin för ”alternativmedicin” vittnar inte bara om okunnighet utan också om en häpnadsväckande nonchalans.

I boken ”A brief history of time”av Stephen Hawking, 2005, nämner han att det tog Vatikanen 350 år att ge upprättelse åt Galileo som ju på 1600-talet sade att solen var i centrum och att jorden och planeterna kretsade runt den. Men dåtidens vetenskapsmän, och framför allt kyrkan, motsatte sig denna nyordning å det grövsta. Först 1992 erkände Vatikanen officiellt att Galileo hade rätt.

Jag har under 23 år föreläst i Sverige och många andra länder och alltid presenterat den forskning som finns. Detta finns också noga redovisat i nyutkomna boken ”Sockerbomben 3,0”, men jag kan givetvis inte förvänta mig att alla ska läsa den (438 sidor!).

Men jag skulle önska att de som nu hävdar att sockerberoende inte finns kunde förklara för mig vad det då handlarom när vissa människor fullständigt tappar kontrollen och äter sig till fruktansvärda konsekvenser, när de äter raffinerade kolhydrater – likt alkoholisten som dricker alkohol.

Och jag undrar så, var finns den forskning som visar att sockerberoende inte finns? Och om någon forskning finns, vem ligger bakom den?

”Råttor är inte samma sak som människor”, skriver Sjölund. Nej, förvisso inte. Men 98 procent av all forskning är gjord på råttor, och de utgör den art som är biokemiskt mest lik oss människor (ref. Professor Carlton Erickson, Texas University). Det skulle till exempel inte vara etiskt att forska på opiater, kokain och alkohol på människa.

Studier på människor har dock visat att ett tidigt, högt sockerintag ökar risken avsevärt för att tidigt fastna i rökning, vilket i sin tur bäddar för att utveckla alkoholism. I boken ”Food and Addiction, a recovery handbook" säger en av världens ledande beroendeforskare, den amerikanske professorn Mark S Gold: ”att vissa födoämnen är beroendeframkallande är mycket svårt att ta till sig för bantningsprofessorer, vissa näringsexperter och liknande grupper ”. (Yaleuniversity summit 2007)

Tror jag det, det handlar om en miljonindustri! 2007 omsatte bantningsindustrin, lightprodukter och liknande i USA mer än krigsindustrin.

Varje människas verklighetsuppfattning bygger på vad hon vill se och lära sig, hennes tro och i vems/vilkas intressen hon agerar. Det är på tiden att vi samtidigt som vi arbetar med begreppet psykosomatiskt sätter oss in och förstår begreppet somatopsykiskt, det vill säga hur obalanser i kroppens biokemi påverkar psyket. Och att varje människa är biokemiskt unik.

Min kunskap om biokemisk behandling av sockerberoende har räddat många liv. (Tips: googla på Neuro Nutrient Therapy och läs gärna några avmina patienters berättelser i boken Sockerbomben 3,0).

Sjölund hänvisar i sin fotnot till en serie artiklar om bland annat socker och sockerberoende av reportern Tobias Bernander i samma tidning. Till min förvåning kunde jag därmed konstatera att den reporter som intervjuat mig för Norrtelje tidning i själva verket gjort det för Hudiksvalls tidning.

Tobias Bernanders granskning: Forskare sågar teorin om sockebrberoende

Även om de två lokaltidningarna, vid sidan av många andra, numera ingår i samma mediekoncern anser jag att det vore rimligt i en intervjusituation att den som intervjuas vet vem det är som ställer frågorna.

Det borde också ligga i tidningens eget självklara intresse att på det sättet öka möjligheten för människor som deltar i intervjuer att i efterhand ta del av det tryckta resultatet av sin medverkan! Närheten till läsarna har ju av tradition trots allt varit lokalpressens signum och styrka.

Jag tipsade för övrigt Bernander om flera sajter och böcker, där han hade kunnat läsa om forskning på sockerberoende och jag tror att både professor Mark S Gold och Nicole Avena, Ph.D, – bägge forskare och mina eminenta kolleger i amerikanske Food Addiction Institute –skulle bli såväl förvånade som bekymrade om de fick ta del av Sjölunds åsikter i Hudiksvalls Tidning.

I maj 2017 kommer det att anordnas en stor konferens i Stockholm med bland annat en av de främsta internationella föreläsarna inom det här området. Jag uppmanar alla intresserade av ämnet socker och beroende att då ta chansen att fördjupa sina kunskaper.

Min målsättning är och kommer alltid att vara att – baserat på gedigen klinisk erfarenhet och vetenskaplig grund –fortsätta att hjälpa människor till ett bättre liv.

* * *

Lilian Sjölund svarar: Bitten Jonsson skriver: "Varje människas verklighetsuppfattning bygger på vad hon vill se och lära sig, hennes tro och i vems/vilkas intressen hon agerar." Det kan jag verkligen skriva under på! Just därför är Tobias Bernanders (reportern som läste boken Sockerbomben 3.0 och intervjuat en mängd forskare och specialister) granskning viktig. Den visar att Bitten Jonssons sanningar och teorier om sockerberoende och livsmedel som spannmål till exempel, verkligen går att ifrågasätta. På flera plan.

"Det här vittnar om total okunskap om hur komplexa transmittorsystemen är. Alla de här signalsubstanserna är väldigt utspridda i hjärnan och hela kroppen, och därför blir det löjligt att förknippa dem med enskilda egenskaper och påståenden på det här grovhuggna sättet. Det är ungefär som astrologi som man har försökt klä i biokemiska termer" säger Dan Larhammar, professor i molekylärcellbiologi vid Uppsala universitet och fortsätter: "Det här är pseudovetenskap. Resonemangen hänger inte ihop, det är anekdotiska exempel och ofullständiga beskrivningar."

Läsarna förtjänar att få veta att Bitten Jonssons teorier sågas (pseudovetenskap!) – jag skulle vilja hävda – jäms med fotknölarna. Att det sannerligen inte råder något slags vetenskapligt consensus kring begreppet "sockerberoende". Men som sagt , var och en blir salig på sin diagnos.

Jag betvivlar inte att Bitten Jonsson hjälpt många människor. Det skriver jag också i min krönika. Men något har gått överstyr i uppfattningen om de egna "forskningsrönen" om man jämställer motståndet och det vetenskapliga ifrågasättandet med Galileis svårigheter att övertyga Vatikanen om att planeterna kretsar kring solen.

Mer läsning

Annons