Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Överenskommelse om flyktingkrisen en viktig prestigefråga för Löfvenregeringen

I tisdags sökte näste 1800 asyl i Sverige - fler än någonsin under en enskild dag. Antalet asylsökande hittills i år är nästan 99000. Migrationsverket prognostiserade i morse att upp till 190000 asylsökande kan komma till Sverige i år.

Annons

Behovet av politiskt ledarskap för att hantera flyktingkrisen är skriande.

Efter ett år av krumbuktande och tal om öppna händer som snarare uttryckt sig i form av styvmoderliga inbjudningar med armbågen har det äntligen uppstått ett momentum som gör att Löfvenregeringen nu kommer att ta sig ur den handlingsförlamning som den hittills befunnit sig i. Nu har statsministern insett att samarbete inte går ut på att andra ska hjälpa honom få igenom hans egen s-politik.

Lösningen stavas istället: kompromiss. Överläggningar pågår i skrivande stund mellan alla partier utom Sverigedemokraterna, och Expressen presenterar nu förslag i punktform som uppges vara svensk linje från i morgon eftermiddag. Ingen av partierna kommer vara nöjd med kompromissen. Ingen får allt, men alla får något. Fördelen är att landet får en politisk linje för att hantera flyktingströmmarna; det nuvarande dödläget bryts.

Faktum är att Löfven haft lättare att komma överens med M och KD än vad många har klart för sig. S har sedan tidigare drivit att regeringen borde införa tillfälliga uppehållstillstånd (tut) och inre gränskontroller (Fokus 21/8). Dessa förslag har inte vunnit gehör hos MP, som i stället hedrat den migrationspolitiska överenskommelse som de slöt tillsammans med alliansen. Men sedan alliansen förlorade valet har flera partier slitit sig lös från överenskommelsen. M och KD vill, liksom S, göra migrations- och integrationspolitiken mer restriktiv.

De tillfälliga uppehållstillstånden är tillbaka, trots att de försämrar och försenar etableringen för dem som komma hit. Men flyktingarna försvinner inte med sådan signalpolitik. Dessutom kommer stora delar av de asylsökande från länder där ingen fred är att förvänta sig under de två år som det tillfälliga uppehållstillståndet gäller. Ett problem är att det minskar incitamenten till integration. Om man inte vet om man får stanna permanent, riskeras det att man inte heller bemödar sig att bli en del av sitt nya sammanhang.

Eller som Fredrik Reinfeldt uttryckte det: "Om beskedet är att man bara är här tillfälligt så ställer man in sig mentalt vid det och blir nervös av ovissheten. Man blir osäker om man får stanna kvar". Ingen raketforskning, men så sant som det är sagt.

Fortfarande filar partierna på knäckfrågorna - det är ingen svår gissning att MP och C är gravt missnöjda då det kommer till den för dem viktiga frågan om permanent uppehållstillstånd. S lär dessutom vara mycket intresserade av att inte skapa ytterligare konflikt genom att göra MP så ilska att lämnar regeringen, så MP:s möjligheter att få igenom specifika krav är goda.

I C:s fall torde de fokusera på krav om reformer som leder till lägre trösklar på arbetsmarknaden. I det förslag som läckts till Expressen talas det om att S gått med på att upphäva den inskränkning av RUT som de drev igenom i sin höstbudget. Att RUT återställs är positivt eftersom branschen i många fall ger nyanlända till Sverige sitt första arbete.

Utöver detta blir instruktionen till den snabbutredning om en förenklad introduktion på arbetsmarknaden intressant att ta del av - det är i frågorna som grunden läggs till de svar som sedan presenteras. Att, som C föreslagit, bredda YA-jobben så att de även omfattar nyanlända skulle kunna vara en morot för C att skriva under överenskommelsen.

Regeringspartiet MP skulle tänkas kunna blidkas genom att låta de tillfälliga uppehållstillstånden innehålla delar av de rättigheter som finns i de permanenta uppehållstillstånden - att möjligöra anhöriginvandring inom ramen för TUT vore där en väg att gå. Men där uppger Expressen att anhöriginvandring enbart beviljas om den som bor i Sverige kan garantera anhörigas försörjning.

Att en person som lämnat sin familj i en krishärd har goda incitament för att skaffa sig ett arbete, givet att jobb är ett villkor för familjeåterförening, är glasklart. Frågan är förstås hur humant det är. MP och C borde här ta en rejäl fajt för att upprätthålla en human migrationspolitik.

Det är bra att samtliga kommuner får ta ett större ansvar, och i rådande situation går det att acceptera att omplaceringssystemet blir tvingande. Det är bara att konstatera ohållbarheten i att några få kommuner bär stora delar av den belastning på systemet som ett snabbt ökat invånarantal innebär i form av exempelvis raskt ökande förskolegrupper, svårigheter att rekrytera lärare och dela in vettiga klasser samt tryck på socialtjänsten.

Man verkar också överens om att införa inre gränskontroller. Den inneboende risken här att det är en start till en nedmontering av Schengensamarbetet - något som vore ett rejält bakslag för grundpelaren om fri rörlighet inom EU.

Det kommer att bli en överenskommelse. Viljan finns och grundplåten finns där.

Nu återstår för svetsaren att sammanfoga de återstående lösa trådarna till en helhet. Det återstår att se om det blir läge att utbrista: Äntligen! Eller mer troligt: ingen utropar detta förlösande. Men alla accepterar. Det är som man brukar säga: det får väl bli en kompromiss så att alla blir lite lagom missnöjda.

Annons