Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Backholm Bohlin om Reformisterna: Djupt osolidariskt att sätta framtida generationer i skuld

Annons
Daniel Suhonen (t h) är en av initiativtagarna bakom

När Stefan Löfven kastade sina politiska ideal överbord för att få behålla nycklarna till Rosenbad var det förstås som att be om en motreaktion.

Även om S ledning gav tummen upp åt januariavtalet och dess liberala politiska sväng så finns det förstås gräsrötter som inte förstår någonting. De levde kanske i tron att S är emot marknadshyror och för turordningslistor huggna i sten – inte tvärtom? Tji fick dom.

Under ledning av bland andra Daniel Suhonen (gemenligen kallad ”Göran Greiders ungdomsförbund”) så har nu den socialdemokratiska föreningen Reformisterna bildats. Föga förvånande var Greider snabbt ute och välkomnade initiativet.

Inspiration tycks ha hämtats från bland andra Momentum i Storbritannien, en ytterkantsgrupp inom Labour som stödjer Jeremy Corbyn och jobbar för att Labour ska gå åt vänster.

Reformisterna struntar i sådant som att statens utgifter i längden inte kraftigt kan överstiga dess intäkter.

Receptet som Suhonen och hans kamrater ordinerar i Sverige får många av landets vänsterpartister att framstå som välkammade elevrådsordförande med socialliberala böjelser.

Det är ingen slump att Reformisterna vill att budgetens överskottsmål slopas. Man vill nämligen inte behöva förhålla sig till sådant som att statens utgifter i längden inte kraftigt kan överstiga dess intäkter.

De vill till exempel bryta ut "investeringar" ur den löpande statsbudgeten (till investeringar lägger de också kostnaderna för migration) och på dessa utgifter bränna hisnande 4000 miljarder kronor (!) det kommande decenniet.

Det må bli en hejdundrande utgiftsfest, men baksmällan kommer att bli lång och plågsam.

Vi ska för all del inte vara rädda för att lånefinansiera viktiga investeringar, till exempel i kritisk infrastruktur, som gör att Sverige står starkare. Men det är inte huvudsakligen det vi talar om här. Hur lovvärt det än är att försöka höja pensionerna eller anställa fler inom vården så går det inte att komma ifrån att det inte är investeringar i egentlig mening. Det här handlar snarare om en politik vars själva syfte är att vi ska strunta i den ekonomiska verkligheten och leva långt över våra tillgångar.

Det må bli en hejdundrande utgiftsfest, men baksmällan kommer att bli lång och plågsam. Det är också en djupt osolidarisk politik eftersom den går ut på att vi i dag ska förbruka långt mycket mer än vi drar skapar och sedan låta kommande generationer stå för notan.

Sverige har redan testat den här politiken. Det byggde upp en enorm statsskuld som vi under snart ett kvartssekel har fått betala av på.

Reformisternas målsättning är dessutom att vi ska spendera och omfördela mer pengar samtidigt som vi ska korta arbetstiden och jobba mindre… Det är någon som måste gå tillbaka till skrivbordet och räkna på det här ett varv till.

Ekonomin skulle backa kraftigt med Reformisternas förslag vilket snabbt fick tankesmedjan Tidens chef, Daniel Färm (S), att varna för att S skulle marginaliseras med denna politik och att alla idéer kring hur resurser skapas och växer saknas i sjupunktsprogrammet.

Dessbättre kommer Reformisternas politik inte att bli verklighet. De ledande skikten i S har mangrant slutit upp bakom januariavtalet. Vi ska också komma ihåg att avtalet och dess politik inte är något olycksfall i arbetet; Löfven har allt sedan han tillträdde jobbat för att spräcka Alliansen. Nu har han lyckats och det till ett pris både han och partiet uppenbarligen tycker är acceptabelt.

Annons