Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Åsling: Självklart ska C ställa tuffa krav

I Krigskonsten skriver Sun Zi (ca 500 fk):
Om du känner din fiende och känner dig själv, behöver du inte frukta resultatet av hundra slag. Om du känner dig själv men inte fienden, för varje vunnen seger kommer du också att lida en förlust. Om du känner varken fienden eller dig själv, besegras du i varje slag.

Annons
Centerledaren Annie Lööf uppger att Centerpartiet är villiga att överväga att släppa fram S-ledaren Stefan Löfven som statsminister.

Att samarbeta med Socialdemokraterna är knappast önskvärt för Centerpartiet, de flesta i centerns partiledning är skolade i att S är den politiska huvudfienden, men för Sveriges skull kan man tvingas kliva över blockgränsen och samarbeta. I annat fall kommer Sverige styras av en högerregering beroende av Sverigedemokraterna eller en vänsterregering beroende av Vänsterpartiet.

Kritiken att Centerpartiet skulle möta en besvärande svekdebatt är dessutom lite löjlig. I regeringsförhandlingarna var Annie Lööfs (C) första alternativ en alliansregering som förhandlar med S och MP. Det budet accepterades varken av M, KD, S eller MP. Varken S eller M var dessutom villig att tumma på statsministeranspråket.

I den här processen har alla möjliga vägar utom att göra sig beroende av Sverigedemokraterna prövats. Att den svenska högern överdrivet teatraliskt reagerar på att mittenpartiet C söker samarbetsvägar mot S framför SD är i sammanhanget inte särskilt charmant.

Annie Lööf har lovat väljarna att inte agera stödhjul åt en S-regering.

Löftet behöver däremot inte tolkas onödigt snävt. Det blir svårt, för att inte säga omöjligt, för C att sitta i samma regering som S (om man inte tar statsministerposten eller möjligtvis finansministerposten). Klart är dessutom att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, för C att släppa fram en tydlig socialdemokratisk agenda. Väljarna röstande inte fram mer S-politik de kommande fyra åren.

Om C (och L) ska samarbeta med en S- eller S/MP-regering så krävs det att en sådan regering släpper igenom kraftfulla politiska vinster för mittenpartierna. Annars blir man det stödhjul som man lovat väljarna att inte vara.

I annat fall blir det nog extraval. Självklart vore det ett underkännande av de politiska partierna. Som väljare gjorde vi vårt jobb och röstade, men de lyckades inte komma överens.

Däremot är det svårt att se varför C skulle frukta en sådan situation där Sverige går till extraval. Med rent samvete kan Annie Lööf konstatera att hon varit en av få som faktiskt ansträngt sig för att försöka låsa upp de låsningar som funnits för att kunna bilda en ny regering. Det kan man knappast säga om M som har låst fast sig i ett kompromisslöst hörn.

Mer läsning

Annons