Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lätt som en såpbubbla

/
  • Per Sjögren, musiker, och dansarna Andrea Svensson och Minna Krook fick bebisarnas totala uppmärksamhet. Foto: Stefan Westerlund
  • Per Sjögren, musiker, och dansarna Andrea Svensson och Minna Krook fick bebisarnas totala uppmärksamhet. Foto: Stefan Westerlund
  • Per Sjögren, musiker, och dansarna Andrea Svensson och Minna Krook fick bebisarnas totala uppmärksamhet. Foto: Stefan Westerlund
  • Minna Krook och den övriga ensemblen lyckades fånga bebisarnas intresse med mjukt tilltal, stillsamma rörelser och låga ljud.

Rena barnvagnsparaden var det i lördags utanför 316 Kubik i Hudiksvall när 14 bebisar och deras närmaste hade samlats för att se Ah hallo bebis av Minna Krook. Det visade sig vara en helt underbar liten föreställning som gick hem hos de allra yngsta.

Annons

Den började redan i foajén med att ensemblen i färgglada kläder kom ut och sjöng Ah hallo bebis, hallå, hallå samtidigt som de spelade på rytminstrument, xylofon och flöjt. Detta väckte omedelbart intresse och några i publiken närmade sig krypande och ville grabba tag i instrumenten.

Sedan var det dags att gå in i själva teaterlokalen. Scenen var uppbyggd med skärmar behängda med vackra tyger i olika mönster. Dansarna rörde sig på en mjuk matta och gränsen mellan scen och publik hade markerats med kuddar.

Föreställningen var indelad i olika avsnitt. Varje avsnitt började med ett slag på en gonggong. Detta utfördes med stor precision. En av dansarna hämtade gonggongen och höll upp den, den andra närmade sig sakta med stora steg och en klubba i handen. Barnen förstod redan innan det dämpade men genomträngande gonggongslaget ljöd, att det skulle hända någonting.

Artisterna talade om vad de hette, hade ögonkontakt med de små och rörde sig sakta och tydligt utan att skrämmas. Det räckte att de vickade på tårna så var alla med. De rullade runt under varsitt täcke och försvann, men kom sedan fram igen. När sedan två av dem var borta och en blev ensam kvar väckte det viss oro. Men, snart var alla med igen och de framförde en vattenkonsert genom att plaska i en skål med vatten och blåsa bubblor. Då uppstod det en rytm och vad går det inte att göra med en rytm? Föreställningen avslutades med att publiken fick gå in i en labyrint bakom scenen där det fanns såpbubblor.

Det var imponerande att se hur ensemblen lyckades fånga bebisarnas intresse med mjukt tilltal, stillsamma rörelser och låga ljud. Här behövdes inga starka effekter. Enkla vardagsföremål som tandborste, nylonsvamp och plaströr fungerade som instrument.

Under föreställningen var det helt ok att krypa omkring, upphäva ljud, amma, byta blöjor eller gå ut och komma in igen. Här fanns också en sång riktad till föräldrarna om föräldraskapets vedermödor och glädje: Varför skaffade jag barn?

Efteråt, ute I vårsolen, var hjärtat lätt som en såpbubbla.

Karin Kämsby

Mer läsning

Annons