Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lätt hamna i ekonomisk rävsax som gammal

Att bli gammal och vara fattig är ingen dans på rosor, skriver ”Maktlös visselblåsare”.

Annons

Förutom den psykiska påfrestningen det innebär att inte längre själv kunna utföra de mest intima behov och andra vardagliga sysslor så hamnar man oförskyllt i en rävsax när det gäller diverse kostnader för vård och omsorg.

Det finns beloppsgränser som talar om när du är ’fattig pensionär’.

Det finns "maxtaxor", "högkostnadsskydd", "frikort" och gud vet allt – men vem synkroniserar allt? I många fall ingen, det vill säga trots att du är fattig pensionär så drabbas du av rent felaktiga kostnader på grund av administrativa och resursmässiga tillkortakommanden och obefintliga synkroniseringar.

Några exempel är:

* Färdtjänst kontra sjukresa: Hur kan det accepteras att en resa till en vårdinrättning får kosta mer än dubbelt så mycket som samma sträcka som färdtjänst? Att man får ’frikort’ efter ett visst belopp i egenavgifter är en klen tröst, om man måste göra 18 sjukresor inom ett år innan man ’tjänat igen’ erlagd merkostnad i egenavgifter!

Och det är väl ändå tänkt som en sjukreseersättning, inte som ett sjukresetillägg??

* Tandvårdskort: Hur kan man försumma att utfärda N1-tandvårdskort till de som är berättigade?

Hur ska pensionären veta att detta finns? Att få vetskap först efter utförd åtgärd är för sent och någon ’nästa gång’ kanske det inte hinner bli under ens livstid.

Det vill säga återigen ska den fattiga pensionären ha råd att betala de minst dryga 1000 kronorna en "nödvändig" åtgärd kostar hos FTV.

Om detta N1-tillstånd nu ska utfärdas baserat på bland annat hjälpbehov och funktionsnedsättning, så borde det väl solklart göras samtidigt som beviljande av annan assistans vid en biståndsplanering.

* Säbo kontra Hemtjänst i hemmet: Trots konstaterat behov av Särskilt boende så tas inget ansvar för den merkostnad som uppstår för den fattiga pensionären under kö-tiden.

Kan man inte längre själv sköta sitt hushåll och därigenom minimera sina kostnader så är man helt utlämnad till annan ’köpt’ service och det står den enskilde väldigt dyrt.

Förutom att hyran för det privata boendet oftast är högre än på Säbo så blir två stycken matdistributionslådor per dag och därtill kostnad för frukost och mellanmål mycket högre än helpension på särskilt boende. Helpension på Säbo (med frukost, lunch, middag och mellanmål) kostar enligt uppgift 3182 kronor per månad. En matdistributionslåda som täcker 25 procent av dagsbehovet kostar 60 kronor per portion!

Kommunen borde bekosta "helpension" hemma under kö-tiden.

Även om ambitionen är att ekonomiskt bistå den fattiga pensionären – så blir det i verkligheten faktiskt det omvända.

Trots att man betalt skatt i hela sitt liv så lyser ett värdigt liv som sjuk och gammal med sin frånvaro. Var är Robin Hood?

Det är inte snällt att sparka på den som redan ligger.

Maktlös visselblåsare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel