Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt oktober bli en rosa månad

/

Oktober månad är bröstcancermånaden. Då färgas hela Sverige rosa med hjälp av företag, organisationer, handlare och privatpersoner som alla tar ställning i en fråga som rör liv eller död – kampen mot bröstcancer. Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj har till syfte att uppmärksamma sjukdomen. Och att samla in pengar till forskning.
Hittills har kampanjen varit mycket lyckosam. I år är det sjunde gången i rad som oktober är rosa.

Annons

Det är utan tvekan en oerhört viktig kampanj. För bröstcancer är kvinnans vanligaste cancersjukdom i Sverige. Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag. Varje år får drygt 7 000 kvinnor diagnosen bröstcancer. Hur det känns? Det känns som ett hårt slag i ansiktet på en kvinna som ofta är helt oförberedd, som är mitt i livet och som egentligen inte känner sig sjuk.

I takt med att landstingen erbjuder mammografi från och med 40 års ålder kommer antalet kvinnor med diagnosen att öka. Det är givetvis bra att fallen upptäcks tidigt, men man ska inte heller nonchalera det faktum att många undersökningar skapar oro, ibland befogad, ibland inte.

Det är därför viktigt att vården håller måttet. Att vårdpersonalen har tid och kunskap att ta hand om alla kvinnor och deras anhöriga som har frågor och funderingar. Helt klart är det så att den stress som finns inom vården idag inte hjälper en cancerpatient att bli frisk(are).

Läkarna ser man allt för sällan som patient, de tar emot efter en lång väntetid. Och när det väl blir av gäller det att vara påläst, ha frågebatteriet färdigt och näsduken i handen. Sköterskorna finns där och fungerar ofta som livlinor, men den dagliga stress de utsätts för gör att det ibland känns jobbigt att fråga om sådant som kanske är småsaker, kanske inte.

Cancer kräver tålamod. Och inom vården finns det inte mycket av den varan. Viljan kanske finns, men när verkligheten gör sig synlig i väntrummen, är det lätt att ge upp. Som patient, som anhörig, som läkare, som sköterska.

Medmänsklighet är inget som går att skriva ut på recept. Men ändå är det så totalt livsavgörande att medmänskligheten finns där. Varje dag, efter operationen, genom den tuffa cytostatikabehandlingen, strålningen, och så den långa tiden efter när livet ska försöka gå tillbaka till att bli normalt igen. Fast ändå inte riktigt.

Bröstcancer, liksom all annan cancer, måste man alltid ta på största allvar. Sjukdomen är lömsk, finns där och ger inte upp. Ibland vinner den, men som tur är sker det allt mer sällan.

Chansen att bli botad har ökat väsentligt de senaste årtiondena. Det beror främst på att fler fall upptäcks tidigt, att cytostatikapreparaten blir fler och effektivare och att behandlingsmetoderna blivit bättre och mer individanpassade. Man räknar med att cirka 90 procent av de som genomgår operation och behandling blir botade. Man brukar tala om 5-års överlevnadsprognoser. Om inget negativt tillstöter under fem år, räknas det som kan hända därefter som ett nyinsjuknande.

Statistik i all ära. Det är kanske inte så alldeles lätt att ta till sig siffror och diagram när sjukdomen drabbar en. Men det är ändå viktigt att komma ihåg att uppmärksamheten kring just bröstcancer och alla pengar som samlas in, går till forskning och framsteg.

Det är därför det är så viktigt att göra det man kan för att bidra. Kan man inte annat, kan man alltid köpa ett rosa band och sätta på kappslaget. Det är ett bra sätt att visa att man bryr sig. Och den som bryr sig kan faktiskt bidra till att fler får överleva.

Bröstcancer ska inte behöva bli ännu en kronisk sjukdom, den borde gå att utrota. Så låt oktober bli en riktigt rosa månad.

Centerpressens Nyhetsbyrå

Mer läsning

Annons