Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt Ingvar bygga - och flera andra!

/

Ledarredaktionen har ingen anledning att driva kampanj för någon enskilds person rätt att bygga. Allra minst för en kommunpolitiker som har alla möjligheter i världen att lägga fram sina argument.

Annons

Däremot kan man mycket väl ta behandlingen av moderatpolitikern Ingvar Perssons bygglovsärende som ett belysande exempel på hur svårt det kan vara att orientera sig i de kommunala beslutens labyrinter.

Det var säkerligen inga tunga sakskäl som låg till grund när miljö- och byggnämnden klubbade igenom avslaget. De var i varje fall knappast tyngre än att tre av de sju ledamöterna kom till en helt annan slutsats.

Det var förmodligen heller inga ideologiska argument.

Ingvar Persson ville bygga ett nytt fritidshus på egen mark, cirka 50 meter från stranden vid sjön Lill-Nien i gränstrakterna mellan Bollnäs och Hudiksvall.

Men han fick avslag. Skälet var att nämnden ansåg att tomten, där det så sent som 2009 faktiskt fanns ett hus, nu hade återgått till naturen. Och att det därför inte finns särskilda skäl att bevilja dispens från strandskyddet.

Ett märkligt resonemang. Hur kan en tomt där det stått ett hus gå tillbaka till naturen på bara två år? Och hur stor är trängseln och trycket på nybebyggelse kring sjön Lill-Nilen?

Det går inte att komma ifrån misstanken att beslutet gått en annan väg om det varit en annan person som ansökt om bygglov.

Mot denna misstanke kan nämnden förstås anföra att den fattade ett liknande beslut på samma sammanträde när det gällde ett förhandsbesked inom ett strandskyddat område vid Voxnan i Sörbo väster om Bollnäs.

Där finns ett hus som förstördes vid översvämningen hösten 1985 och som inte kunnat användas sedan dess. Men också i detta fall ansåg nämnden att tomten återgått till naturen.

Något annat beslut var förmodligen inte heller möjligt med tanke på beslutet beträffande Ingvar Perssons förfrågan.

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att många beslut i kommunala nämnder och fullmäktige grundar sig på personliga relationer och på hur de politiska motståndarna resonerar. Det handlar om att vara för den egna majoritetens förslag och mot oppositionen, eller vice versa.

Det är i varje fall påfallande ofta som majoritet och opposition står emot varandra, utan att man riktigt kan förstå varför.

Detta till synes småaktiga agerande stärker knappast förtroende för kommunpolitikerna. Snarare tvärt om.

Om det nu, mot förmodan skulle ligga några ideologiska eller andra tunga övervägande bakom beslutet att säga nej i de här två fallen, måste man fråga sig hur det liberala och frihetsälskande Folkpartiet kan hamna på samma ståndpunkt som de socialistiska och regleringsälskande Socialdemokraterna.

Medan de likaledes liberala Centerpartiet och Moderaterna, som på riksplanet ingår i samma allians som Folkpartiet, vill bevilja dessa båda byggen.

Vi lever inte i Stockholms skärgård eller i närheten av storstäder med ett hårt tryck på strandtomter.

I Hälsingland finns hundratals mil med glesbefolkade stränder kring sjöar, älvar och hav med gott om platser som skulle kunna vara aktuella för bebyggelse.

För många, framför allt glesbygdskommuner, hänger möjligheterna att bruka sjönära områden, och erbjuda attraktiva lägen för bebyggelse, nära samman med kommunernas möjlighet till utveckling och tillväxt.

Mer läsning

Annons