Albert Viksten möttes inte alltid av förståelse för sin idé. Mot byråkrater och motsträviga avfyrade han den här salvan: ”Det skulle vara genant för ett skogsland som Sverige att möta framtiden utan ett kulturhistoriskt minnesmärke över bostadsförhållandena i skogarna. Mig veterligen finns ingenting i den vägen i vårt skogsland.”
Med de orden hälsade Gertrud Berglund, Albert Viksten Sällskapets ordförande, publiken välkommen till Kojbyn vid Lassekrog. Det var under många år tradition att Färilaveckan invigdes med Lions evenemang ”Kojdag på Lassekrog” och sedan några år har Albert Viksten Sällskapet åter tagit upp evenemanget och avslutar Färilaveckan med ”Vi ses igen i kojbyn.”
Med ett tiotal skogskojor, mitt i skogen, är kojbyn än i dag en inspirerande miljö för att minnas och hedra skogsarbetet och skogsarbetarna.
Vi fick höra kommunens f.d. kommunekolog Jan Hedman berätta om hur naturen, skogen och miljön reagerar vid och efter den stora skogsbranden.
Till eget gitarrkomp sjöng Cajsa Färlin bland annat sin egen tonsättning utav en av Albert Vikstens dikter.
Kommunens kulturpristagare, ”Historier från Hälsingland”, Robert Fors och Viktor Hansson tog oss med i berättelser om både mord och fäbodmystik.
Den självklara maträtten, för skogsarbetaren och dagens publik, var kôlbulle. Man kunde också besöka motorsågsutställningen och titta på fotoutställningen om skogsarbetet. Den utställningen hänger på en av kojväggarna hela sommaren.
Det är egentligen fantastiskt att 50 år efter Albert Vikstens död, samlas och trivs drygt 120 personer i Albert Vikstens kojby – hans kulturhistoriska minnesmärke.
Lennart Thunvall
