Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LÄSARTEXT: Gästande föreläsare berättade om vallonbruken för Bollnäs Senioruniversitet

Bollnäs Senioruniversitet har gästats av professor emeritus Maths Isacson, Uppsala. Han har främst intresserat sig för industri- och arbetslivshistoria och gav en intressant och faktaspäckad föreläsning om ”Vallonbrukens roll i Sveriges historia”.

Annons

Etableringen av vallonbruken påbörjades under 1620-talet. Avsikten var att få fram järn av hög kvalitet som skulle kunna exporteras och därmed också förbättra statens finanser. Därför värvades skickligt yrkesfolk från Vallonien, ett tusental masmästare, smeder och skogshuggare. De fick löfte om lön, bostad, ved, matvaror och möjlighet för både vuxna och barn att lära sig läsa och skriva. Dessutom utlovades en trygg ålderdom. Med familjerna var det en förvånansvärt liten grupp på högst 3000 valloner som flyttade till Sverige.

Hundratals masugnar och smedjor anlades. Därtill byggdes vägar, dammar, kyrkor, bostäder och ekonomibyggnader. En av de stora långivarna till allt detta var Louis De Geer som var en av den tidens största entreprenörer.

I Uppland fanns sjutton järnbruk 1748. Det sist anlagda bruket för vallonsmide var Strömbacka i Hälsingland fem år senare. Bruken spreds ut, bland annat till Finland, för att försöka trygga tillgången på träkol.

Med vallonerna följde många innovationer. Man införde t ex effektivare masugnar av fransk typ. Resmilorna producerade mer träkol än de tidigare så kallade tyskmilorna. Vallonsmedjan hade två härdar i stället för en som använts dittills. Dessutom smiddes järnet i större stycken, så kallat stångjärn. Kvaliteten på järnet kontrollerades noga av Bergskollegiet som inrättats 1637.

Produktionen ökade och under 1700-talet exporterades stångjärn till Baltikum, Lübeck och Holland, senare även till England. När konkurrensen ökade från Ryssland blev Nord-Amerika och Indien nya marknader för den svenska exporten.

Smedjan var kärnan i en stor organisation. 1850 hade ett av bruken mer än 2200 anställda. Något senare slog det industriella genombrottet hårt mot järnbruken. Konkurrensen om energi och trä tvingade järnbruken att lägga ner eller ställa om till modernare metoder.

Järnbruken blev stålverk. Bruksmiljöerna finns kvar som en del av vårt kulturarv, till exempel Leufsta bruk, Österbybruk och Gysinge bruk med flera som alla är värda ett besök.

Barbro Wiklund för Bollnäs Senioruniversitet

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel