Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LÄSARTEXT: Ett berg för alla

Vi hade nyligen en artikel om Cathrine Palmcrantz och hennes nystartade projekt för att hjälpa små och medelstora företag i Hälsingland att bli digitaliserade. Här skriver hon själv om ett möte med en av företagarna hon ska hjälpa.

Det finns två platser, utöver bandyplanen, som varenda Bollnäs-bo har en relation till: Långnäs och Bolleberget.

– Det är så roligt att det är så många som är engagerade i Bollebergets framtid nu, säger Lars Englund.

Han uppfyllde en gammal barndomsdröm när han för sju år sedan skyndade sig att slå till när Bollegården var ute till försäljning. Han säger så för vi står och ser på kor på sommarbete som håller slalombackarna fria från sly, något som kommunen och vår egna Alpina klubb får hjälp med av en lokal bonde.

Jag är och hälsar på min senaste adept i projektet att hjälpa små och medelstora företag i Hälsingland att bli digitaliserade, mannen som köper en hotellanläggning för han var så lycklig där när han var liten.

– Ja, det var liksom så nära en utlandssemester en barnfamilj kunde komma på den tiden, även i min familj, säger Lars och berättar hur exotiskt medelhavsblått man tyckte vattnet i poolen var, och hur folk kom från när och fjärran för att uppleva det exklusiva, fast hemma.

Lite som vi har blivit igen faktiskt, nu så här efter en pandemi. Men det finns även en dröm till som han gjort verklig, den om skidbanor i plast fast miljövänliga, så att man kan åka skidor året runt.

– Lite har jag lagt ut här för skojs skull, säger han och pekar mot där repliften en gång brukade vara.

Lille Olle, två år i morgon, och hans farmor tar sig en tur med pulka nedför den lilla sluttningen och kommer upp i en imponerande fart. Lite överrumplande kanske, men så bra då att ha en lagom plaskdamm att svalka ner sig i efter det äventyret.

– Jag har just signerat en större affär av byggmaterialet till ett företag som gör hoppbackar i Finland, fortsätter Lars.

Och det förbryllande i att han själv inte sätter igång något sådant i sin egen gamla hoppbacke ett stenkast längre bort, lämnar jag därhän. Han verkar ändå mer stolt över att en människa även om hon sitter i en rullstol, kan komma ända fram till Bolletjärn.

Det där att verkligen alla kan få fara runt på det så älskade berget, vare sig de är funktionsvarierade, -hindrade eller bara alldeles väldigt levnadsglada, det verkar vara det viktigaste för honom.

– Ja, säger han och ser upp mot berget, det finns nog en och annan som tänker att jag är en dryg jäkel, men jag är faktiskt bara väldigt lycklig, säger Lars Englund. Man blir sån när man får hålla på med det man drömt om. Och av Bolleberget.

Cathrine Palmcrantz

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel