Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsartext: En hälsning från en Edsbybo i Afrika – om medmänsklighet och vår förmåga att göra gott för andra

Vad gör man när man omges av och ser lidande och utsatthet varje dag? Jo, man gör det lilla man kan. Så tänker i varje fall jag. Det skriver Jessica Hedman, som som sedan ett år tillbaka är bosatt i Etiopien.

Annons

Sedan jag flyttade till Etiopien för cirka ett år sedan är synen av människor som tigger och bor på gatan ett dagligt fenomen. Barn som sniffar lim, kvinnor med spädbarn på armarna vid rödljusen, äldre människor med grått hår på hjässan som ber om småslantar men som egentligen borde sitta i ett hem omgiven av barn och barnbarn är något man måste ”leva med” - för tyvärr, tyvärr kan jag inte hjälpa alla även om jag så skulle vilja. 

Mitt liv de senaste åtta åren har handlat om hur jag kan förbättra livet för människor - ofta har detta varit i projektform och på mer storskalig nivå. När jag nu befinner mig i det som är mitt nya hemland - då min make är härifrån och vi bor här i Etiopien på obestämd tid - så ger det de dagliga utmaningarna ett nytt ljus. Vad kan jag som privatpersonen Jessica göra för att hjälpa - både i stort och smått?

I Etiopien firas julafton den 7 januari enligt den julianska kalendern som används här. Det innebar att jag fick chans att fira jul två gånger; en gång hemma i snörika Edsbyn och en gång i Etiopien. Så vad gör man då för att få in julstämningen i ett land där dagstemperaturen i januari ligger runt 25 grader, när man är uppväxt med vita jular i hälsingeskogarna? 

Till och börja med kan man göra en Janssons frestelse, om man kommit ihåg att packa ned Grebbestads ansjovis vilket jag faktiskt lyckades med. En något torr Jansons blev väldigt uppskattad av maken som tyckte det var bland det godaste han ätit. Tur jag fick med mig sex burkar Grebbestad. 

Men i övrigt blev det inget större firande med den etiopiska familjen, de hade jobb och tandvärk och träning. Mjukpepparkakan som jag gjort fick jag och maken mumsa på själva. 

Det som blev vårt finaste firande var faktiskt detta; från några varmhjärtade och flinka damer i Edsbyn hade jag fått med mig två påsar stickade barnkoftor, filtar, mössor med mera. En mjuk skatt som skulle delas ut på självaste etiopiska julafton. Marianne Herbertsson i spetsen med Edsbyns Stick- och Virkcafé i Öjeparken, och Edit Lönngren bidrog alla till dessa gåvor. 

Vår vän Karen driver ett barnhem här, där barn med olika handikapp får ett varmt och kärleksfullt hem. Barnhem är i det stora utfasat i Etiopien, men just dessa barn har olika hinder, de är sjuka och har olika funktionshinder - mentalt och fysiskt - som gör att det är svårt att hitta familjer som vill ta hand om dem. De är med andra ord oönskade av samhället här; ekonomiskt, kulturellt. 

Etiopien och särskilt dess huvudstad Addis Abeba ligger högt över havet - 2 400 meter - vilket gör att kvällar och nätter tenderar att bli väldigt kalla. På vissa ställen fryser vattnet på vattenpölarna. Med dessa små koftor, filtar, mössor, med mera fick över tjugo små skatter ett set med varma kläder som inte bara värmer dem - det värmer även mitt hjärta. Jag hoppas det även värmer era hjärtan i hur fantastiskt fina dessa barn är när de får en chans att skina. 

Nu står alla hjärtans dag för dörren. Det firas även här i Etiopien med affärerna fyllda av röda hjärtan, röda nallebjörnar, m.m. Jag är inte mycket för den köphetsen, men däremot för att sprida lite kärlek i form av behövda gåvor. 

Under helgen som gick var jag och delade ut de sista av de mjuka gåvorna från damerna i Edsbyn, denna gång till Sankt Petrus sjukhuset på barnavdelningen för för tidigt födda barn. I Etiopien räknas barn födda före vecka 28 som aborterade på grund av att man saknar teknologi att rädda dem, men efter denna magiska gräns finns faktiskt chans för barnen att överleva med den teknologi som finns tillgänglig i Etiopien.

Framför allt tillämpar man ”kängurumetoden”; att barnet får vila på moderns/faderns bröst i en varm och ombonad miljö som i så mycket det går efterliknar mammans mage. Värme, värme, värme är A och O. Här kommer återigen de stickade gåvorna väl till pass och sjukhuset tog med glädje emot gåvorna som delas ut till familjer med för tidigt födda barn som vårdas där. Självklart kom det paketerat i röda alla hjärtans dag-påsar. 

När man ger kläder till second hand, såsom Erikshjälpen och Läkarmissionen, vilket hanteras av Human Bridge, innebär det att en del av det som samlas in går till just utsatta grupper genom direkt utdelning. Överskottet från det som säljs i affärerna går även till olika projekt som bidrar till att minska utsatthet och fattigdom - ett av de viktigaste redskapen vi har för att små barn inte ska hamna på gatan. Med stärka familjestrukturer där mammor har ett arbete, med bättre jordbruksmetoder och liknande kan vi alla bidra till att se en mer hållbar och rättvis planet.

För er som ger kläder, skor, leksaker, prylar och liknade till dessa biståndsorganisationer vill jag bara säga detta - se det här som er artikel. Ni är de som bidrar till att små barn kan få chans att drömma och att mammor och pappor ges möjligheter att ha en inkomst att ta hand om sina barn.

Glad alla hjärtans dag kära vänner i Sverige! 

Jessica Hedman, utflyttad Edsbybo med hus, hundar och make i Addis Abeba

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel