Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LÄSARTEXT: Dramatisk soloplurr – som fick mig att tänka om

Det har nu gott drygt tre år sen detta dramatiska soloplurr inträffade. Så här gick det till: Överisen brister. Landar på knäna. Försöker att resa mig, men då brister underisen och säsongens första plurr är ett faktum!

Försöker få armbågarna upp på iskanten, men den bara brister och brister. Jaha, tänker jag. Då griper jag efter isdubbarna för att påbörja ”sälvarianten” genom åla och gumpa mig framåt med hjälp av isdubbarna medan isen bara brister.

Nåväl, nu blir det agera ”mänsklig isbrytare”. Efter cirka 5-7 meters ålande når jag fast is och kan resa mig. Men, så upptäcker jag att pikarna av någon egendomlig anledning ligger kvar i vaken! Dem lämnar jag inte, tänkte jag och ålar tillbaka utmed ”isrännan” som jag plöjt upp. Isen håller hela vägen och jag ålar tillbaka till bärig is. Skrinnar i land för ombyte, vilket är otroligt besvärligt, eftersom jag saknar medhjälpare.

Väl ombytt i torra kläder intar jag ett efterlängtad kaffe med fika. Väl hemma kryper jag intill till en värmande brasa, och berättar för min fru. Därefter ringer jag räddningstjänsten i Bollnäs, att jag lämnat spår på isen efter en plurrning, och att jag är välbehållen, och klar i huvudet. Allt enligt läroboken.

Orsak till plurrningen

Dagen före rekognoserade vi åkområdet. Vi rundade sjön flera gånger, samt den inbjudande arkipelagen. Dagen efter kom 5 cm snö, och jag ville åka, men ingen av åkkamraterna hade möjlighet att följa med. Jag bestämde mig för att åka ensam. Rundade sjön två gånger, och den tredje gången genade jag över för att få till en ny rutt. Plurret skedde bara några meter utanför färdspåret, och den isen höll inte dagen efter.

Varför kan det bli så här?

Det beror oftas på ojämn isläggning, att sjön hade lagt sig för några dagar sedan. Kärnisens tjocklek varierade mellan 5-6 cm. Men, som alltid, så är isarna luriga, med bland annat olika varianter av ”falluckor”, och i mitt plurr var det tydligen en ”kallkälla” som dolde sig under snön!

Mitt nuvarande "mantra" vid långfärdsskridsko turer: Aldrig, aldrig ensam, och ingen åkning på snötäckta isar!

Inge Bäckström, Bollnäs

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel