Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lärarlegitimation bra men räcker inte

/

Regeringen konstaterar oroligt att läraryrkets attraktionskraft har sjunkit, men tror sig nu ha hittat en lösning på problemet.

Annons

Det är inte högre löner. Inte mer resurser som skulle kunna resultera i mindre klasser, bättre arbetsmiljö och en högre kvalitet på undervisningen. Nej, det är en lärarlegitimation som ska höja statusen och få toppstudenterna att vilja bli lärare.

Man kan tycka att Alliansen gör det väl enkelt för sig på det här sättet. En lärarlegitimation riskerar att inte bli mer än ett papper på att man klarar av det jobb som man utbildat sig för och bedömts klara av redan under de omfattande praktikperioder som ingår i själva utbildningen. Bara om systemet med mentorer och uppföljningar får kosta pengar kan det bli något mer.

Personligen gillar jag förslaget och dess tankar på att uppvärdera lärarnas yrkesroll och status.

Det borde vara självklart att endast behöriga lärare ska få sätta betyg. Betygssättning handlar om myndighetsutövning och måste vara tydligt förankrad i kriterier och mål.

Enligt TT är en femtedel av de svenska lärarna obehöriga i nuläget. Det rör sig om över 20 000 personer varav ungefär hälften är fast anställda. Många av de obehöriga lärarna gör troligen ett jättebra jobb. Men att de är så pass många sänder ut signaler om att vem som helst kan klara av lärarjobbet, även utan att behöva spendera 4,5 år på att skaffa sig en lärarutbildning.

En legitimation kan nog hjälpa till att höja lärarnas status på sikt, men det kommer krävas mer än så för att lyckas. Som ett rejält lönelyft och lite respekt för yrkesrollen. Samt bättre arbetsmiljö och fortsatt möjlighet för lärarna att själva styra över sin planeringstid – något som nu hotas i den pågående avtalsrörelsen, där arbetsgivarna vill ha en större centralstyrning av lärarnas arbetstid.

En annan glädjande dimension med det här utspelet är att Björklund har hittat en skolproblematik som han inte kan skylla på lata och odisciplinerade elever. Många av de problem som finns i dagens skola bottnar i den ständiga bristen på resurser, något som knappast är elevernas fel. Björklund har ändå lyckats lägga en hel del elevfientliga förslag i linje med sin kaserngårdspedagogik de senaste åren. Hårdare tag, tydligare sorteringsskola, könsuppdelade klasser, förlängd grundskola för de elever som inte når målen, fler betygssteg, betygsomdömen på lågstadiet, färre Komvuxplatser…

Många har starka åsikter om skolan, lärarna och lärarutbildningen. Alla minns vi lärarna från vår egen skoltid och baserat på dessa minnen har vi en klar bild av hur en bra lärare bör och inte bör vara. Den rådande synen på skolan som flummig och den kunskap som lärs ut som oväsentlig påverkar naturligtvis också lärarnas status. Därför vill jag påstå att Folkpartiet, med sin ivriga svartmålning av den svenska skolan, är medskyldiga till det statusproblem de nu vill lösa.

Lärarnas yrkesskicklighet gör en stor skillnad för eleverna. Resten av samhället behöver ge ett rejält erkännande till det jobb som görs varje dag av kunniga och inspirerade pedagoger.

Lärarlegitimationen är ett steg i rätt riktning, men det steget kommer inte att räcka hela vägen fram.

Mer läsning

Annons