Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lär av massvaccineringens effekter

Massvaccineringen av fem miljoner svenskar för tre år sedan är väl så nära en fullständig masspsykos det här landet kan komma. Gravida, skolbarn, gamla, yrkesarbetande, alla skulle vi vallfärda till hälsocentraler, provisoriska vaccineringsstationer, gallerior – överallt stod sjuksköterskor och infektionsläkare redo att ge en spruta eller två mot svininfluensan.

Annons

Pensionerad sjukvårdspersonal kallades in så att alla skulle hinna få sin dos.

Inget annat land vaccinerade sin befolkning i samma utsträckning. Ändå hade till exempel Tyskland som endast vaccinerade åtta procent av sin befolkning, samma dödlighet.

Sex liv räddades i Sverige, enligt regeringens egen utvärdering. För 18 miljoner doser vaccin!

Många var skeptiska från början, men de kritiska rösterna tystades ned. Vem vågar eller ens kan, ställa sig upp mot eniga experter på socialstyrelsen, socialdepartement eller ens mot den enskilde infektionsläkaren på orten.

Landstingen beställde hem vaccin för miljoner, hellre för mycket än för lite. Få talade om biverkningar, mer än att feber, dåsighet och kanske rodnad som skulle uppkomma omedelbart.

Att 150 personer, främst barn, drabbats av den svåra sjukdomen narkolepsi, kunde förmodligen ingen ana. Eller snarare så får man verkligen hoppas att ingen läkemedelsforskare suttit inne med kunskapen, men inte kommit ut med sina farhågor.

Svenska dagbladet har i en utmärkt artikelserie skildrat följderna av massvaccineringen. De drabbade har fått vittna om hur deras liv förstörts, liv som knappt hunnit få sin början.

Socialminister Göran Hägglund har lovat att de som insjuknat i narkolepsi på grund av vaccineringen, ska få ersättning. När, hur och hur mycket låter han vara osagt, än så länge.

Det finns flera frågor att ställa så här i efterhand. Som i och för sig var fullt befogade att fundera på mitt under brinnande vaccinering: Handlade massvaccineringen mer om affärer och politik, än om sjukvård? Varför definierades inte riskgrupperna hårdare? Var verkligen vaccinet kontrollerat med alla dess bieffekter?

De ansvariga tjänstemännen på smittskyddsinstitutet beklagar djupt de barn och yngre som insjuknat, men hävdar samtidigt att de kommer att agera exakt likadant om och när nästa pandemi kommer.

Gävleborgs smittskyddsläkare Signar Mäkitalo säger till Hälsingetidningar att han redan 2009 tyckte att man mer kunde ha vaccinerat efter behov. Detta med anledning av att ett tungt namn i Vårdsverige, Göran Stiernstedt, smittskyddsläkare, nu går ut och kräver en oberoende granskning av kampanjen för att dra lärdom inför kommande pandemiplanering.

Minnet kanske sviker men hur kritisk eller skeptisk var Signar Mäkitalo 2009?

Förmodligen slöts leden för att inte skapa osäkerhet hos allmänheten. Eller än värre, hysteri. Det är bättre att göra för mycket än för lite, så verkar resonemanget ha gått. Då får man inte kritik av den anledningen i alla fall.

Risken är ganska överhägande att svenska folket kommer att förhålla sig väldigt mycket mer avvaktande inför nästa pandemihot, om strategin är densamma. Då kan den obehagliga effekten bli att vi undviker att vaccinera oss mot något vi verkligen behöver skyddas från.

Låt oss hoppas på en ny pandemistrategi tills dess. Och att de narkolepisdrabbade kompenseras. Hur nu en förstörd framtid ska ersättas.

Mer läsning

Annons