Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lång väntan på hjälp för Johan

Johan Krantz familj har kämpat med landstinget i flera år för att Johan ska få lära sig att kommunicera. Efter ett antal utredningar som inte lett någonstans har familjen sökt sig till Uppsala i stället.

Annons

15-årige Johan Krantz har autism och flera andra diagnoser, däribland utvecklingsstörning och hyperaktivitet. Han är en livlig, kunskapstörstig kille som gärna söker sig till andra människor. Men när saker inte går enligt planerna kan han reagera starkt och ibland våldsamt. Det gäller också när han blir frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd, vilket ofta är svårt för personer med autism.

Utmaningen är att hitta en kommunikationsmodell som den autistiska personen klarar av och kan träna på. Och här har landstinget Gävleborg gått bet, enligt Johans föräldrar.

– Vi har haft tio olika logopeder. Alla påbörjar en utredning, kommer med ett förslag och slutar, säger mamma Ulrika Krantz.

Johans kommunikation har utretts sedan 2009, och strax före påsk fick familjen en specialvårdsremiss till Folke Bernadotte regionhabilitering i Uppsala.

– Det tog dem fem år att komma fram till att de inte kan hjälpa Johan i landstinget. Tänk vad pengar de hade sparat om de gjort rätt från början, säger Ulrika.

Utan mycket bråk och tjat från familjen hade det sannolikt inte blivit något beslut alls.

– Jag får hela tiden bli osams med läkare. Egentligen ska det inte behöva vara så här. Alla ska ha rätt till ett bra liv utan att gå in i väggen, säger Ulrika.

– Vi är jätteinsatta och vi orkar bråka. Men tänk på alla dem som inte har styrkan och modet att slå näven i bordet, säger pappa Mikael Krantz.

I särskoleklassen på Stenbergaskolan och hemma använder Johan några enkla tecken. Han kan också säga namnet på sin favoritdag (söndag).

Men utanför familjen och skolan blir det genast besvärligt. Än är det inte klart när Johan ska få komma till Uppsala, men när det väl blir hoppas Ulrika och Mikael att han ska hitta ett sätt att kommunicera med fler i sin omvärld.

– Vi ser ju hur glad han blir när vi förstår vad han menar. Han blir lugnare som person när andra förstår honom, säger Ulrika.