Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lämnar tryggheten bakom mig

"Jag hoppas man brukar vara såhär rädd och orolig som jag är just nu."

Annons

Jag hoppas man brukar vara såhär rädd och orolig som jag är just nu. Innan man flyttar hemifrån för första gången alltså. Tusen saker flyger runt i huvudet och jag svettas nästan lite. Kommer jag att sakna mamma? Kommer jag att kunna laga egen mat? Kommer jag att kunna tvätta själv? Alla möjliga frågor går jag runt och tänker på utan några svar. Jag som inte ens kan laga mat. Sen måste jag tydligen städa en gång i veckan också. Jag vet typ inte ens vad städa är för något, så det kommer blir galet ovant och jobbigt. Kommer pengarna att räcka? Eller måste vi leva på gröt och nudlar i nio månader? Det hoppas jag verkligen inte, för då är chansen väldigt stor att vi måste flytta hem igen, men den tanken vill jag inte ens tänka. För att flytta hemifrån har jag drömt om sedan jag var väldigt liten, eftersom jag aldrig riktigt tyckt om att bo där jag bor.

Samtidigt som det känns jättekul, spännande och skönt känns det också skrämmande och lite läskigt. Tänk om jag kommer att sakna mamma lite för mycket? Eller sova över bara för att jag bor närmre skolan och kan sova lite längre än vanligt? Eller om det blir stopp i avloppet eller något, vad händer då? Jag hoppas jag får svar på alla mina frågor under tiden vi bor där, och att allt kommer att gå jättebra. Men det tror jag nog, för jag är inte ensam, jag har min bästa vän med mig också som jag kommer att gå igenom allt tillsammans med. Vi kommer ha så roligt. Och vi båda slipper massa tid på bussar och tåg för att kunna ta sig till skolan och hem igen. Nu blir det bara att ta cykeln och rulla ner från skolan och så är man hemma. Vi sparar ju massa tid och hinner med mycket mer än innan. Så det är ett stort plus.

Sen sätts det ju ett stort prov på oss inför våra föräldrar, om vi fixar att bo själva utan någon vuxen i närheten eller inte, men jag har en känsla av att vi kommer att klara av det. En stor upplevelse kommer det att bli i alla fall. Jag hoppas våra föräldrar kommer att vara stolta över oss sen när vi kan sköta allt själva och inte ställa till med något problem.

Allt det här gick runt i mitt huvud innan jag och min kompis flyttade hemifrån, för nu har vi bott själva i fem månader och det har gått jättebra, som vi trodde. Tvättmaskinen var väldigt lätt att förstå sig på, så det är inga problem med att tvätta, trots att jag trodde att det skulle gå dåligt. Sen är det väldigt jobbigt att städa och diska, men det funkar. Att laga mat är vi fortfarande inte så duktiga på men det går framåt. Så gästkockar mottages tacksamt.

Annons