Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läkare inte utan gränser

Sjukhusen i Gävleborgs län skriker efter läkare.
Landstingsledningen är beredd att betala en halv miljon extra bara specialisterna kommer hit och jobbar ett par år.
Men när de dyker upp oanmälda på vår egen bakgård, utan att vara rekryterade från något EU-land, då känns läkare utan gränser långt borta.
Sverige har världens mest välutbildade taxichaufförer brukar det heta. Efter att ha följt rapporteringen kring två läkare från Irak respektive Sudan, är det lätt att förstå varför.

Annons

Oviljan, ointresset och det fyrkantiga regeltolkandet stoppar alla former av flexibilitet. Här skulle dessutom alla kunna gå ut som vinnare: landstinget skulle få ett tillskott till sina sinande läkarresurser, de enskilda läkarna skulle få jobba med det de är utbildade för och därmed klara sin egen försörjning och patienter som befunnit sig i vårdköer i evinnerlig tid, skulle snabbare få träffa en läkare.

I gårdagens tidning kunde vi läsa om Yahia Mohamed Mukhtar Abdel Rahim. Ortoped med tolv års erfarenhet från Sudan och Saudiarabien. Han kom till Sverige för åtta månader sedan och bor nu Bollnäs.

Hans läkarutbildning är godkänd av Socialstyrelsen. Det enda som saknas, förutom att klara ett språktest och ett prov i hur svenska lagar fungerar på sjukvårdsområdet, är praktik.

Det Samma gällde Bestoun Namiq, vars fall uppmärksammades för ett år sedan. Han hamnade i Hudiksvall med motiveringen att det nog skulle vara lättare att få praktik i en mindre stad.

Även hans fru är läkare men våren 2011 hade de fortfarande inte fått någon praktikplats, trots att de klarat proven som gjorde dem behöriga till AT-tjänstgöring.

Landstingspolitikerna Margareta Sidenvall, KD, har i interpellationer och på annat sätt försökt påpeka det idiotiska i att inte använda den utbildade arbetskraft som finns på plats, utan i stället åka på dyra rekryteringsresor till Polen. Och kanske bara lyckas kontraktera läkare för ett par år.

Inte verkar det speciellt enkelt att få ett vettigt svar på varför läkarna hindras att få den praktik på sjukhusen som de så väl behöver för att kunna få sin legitimation och kunna arbeta fullt ut.

Bengt Uno Ljungqvist, Svenska kyrkan, har försökt hjälpa Yahia att få ett svar från landstingsråd Eva Tjernström, S. Det är en månad sedan han skickade ett mejl till hennes officiella adress. Ingen reaktion ännu.

Landstingsrådet försvarar sig med att det var så många frågor att hon behövde tid att samla in svaren.

Det generella svaret är dock att personalen är så pressad i dagsläget att de inte har möjlighet att ta några läkarpraktikanter.

Då kan man inte annat än hålla med Sidenvall. Skjut till mer resurser så att de får praktik för att bli "riktiga läkare" enligt svenska mått mätt.

Ibland verkar det som om vi har storhetsvansinne när det gäller vårt utbildningsväsen. Det i sig är obegripligt med tanke var vi brukar hamna i internationella jämförelser nu för tiden.

Men sedan början på 1990-talet har tandläkare, läkare, jurister, ekonomer och ingenjörer från andra länder fått sina akademiska betyg och arbetslivserfarenhet ifrågasatta. Misstänkliggjorda.

Människor på flykt är ofta rustade med såväl tålamod som drivkraft, men den svenska byråkratin och krångligheten kan knäcka den mest luttrade.

Så antingen får väl Yahia göra som sina kursare på läkarutbildningen i Sudan, söka lyckan i Irland.

Eller så finns det säkert något taxijobb ledigt. Landstinget Gävleborg tackar i alla fall nej.

Mer läsning

Annons