Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läge för breda uppgörelser om skolan?

/

"Kommunaliseringen av skolan var en fullständig katastrof. Det innebar ett carte blanche för dilettanter att styra en verksamhet som är oerhört komplicerad."
Hårda ord. Men den som yttrade orden, professor Hans Albin Larsson, har forskat i ämnet och vet vad han talar om.

Annons

I tisdags presenterade han sin bok om den svenska skolans historia med titeln Mot bättre vetande, på ett seminarium som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, arrangerade.

Hans Albin Larsson påminde om vad förre kulturministern Bengt Göransson (S) sade en gång: "Om Volvo vill anställa en läkare så gör man det, men man lägger sig inte i hur läkaren ska göra sitt jobb."

Så fungerar det inte i skolan.

Där anställer kommunpolitiker i politiska nämnder skolchefer och i förlängningen rektorer och lärare och lägger sig påfallande ofta och mycket i hur de ska sköta sitt jobb.

Skolpolitikerna nöjer sig inte med att fördela resurser och i viss mån formulera mål. De stora målen finns för övrigt i redan formulerade i skollagen.

Nej, de är oroväckande ofta inne och petar i detaljer. Som de varken har utbildning eller kunskap för.

Hans Albin Larsson menar att den svenska skolan var som bäst åren runt 1960. Han är mycket kritisk till de senaste decenniernas utveckling i skolan där behörighetskrav och timplaner inte fått något större genomslag. Inte ens rektor behövde vara pedagog. Det räckte med att ha pedagogiska insikter. Och vem har inte det?

Lärarlönerna har också släpat efter. Och konkurrensen till lärarutbildningarna har utraderats. Nu är det andra och tredjeval som gäller för många som går lärarutbildningen.

Samtidigt sänkets kunskapströsklarna. Elevens egen kreativitet och förmåga att själv söka svar blev viktigare än lärarens kunskap och auktoritet.

Utbildningsminister Jan Björklund, som också deltog i seminariet, berättade att han själv var uppvuxen i en textilarbetarfamilj. Ingen i hans familj eller bekantskapskrets hade mer än sju års folkskola.

Men skolan – och lärare med driv – motiverade honom och flera andra att göra klassresan.

På direkt fråga om inte friskolorna är på väg att skapa en ny klassindelning och segregation konstaterade Björklund efterklokt att "vi kanske var för naiva, mycket behöver styras upp när det gäller regelverket och det är på gång".

Jan Björklund och Folkpartiet vill återförstatliga skolan. Motiven är att skapa större likvärdighet och jämnare resursfördelning mellan kommunerna.

Idag fördelar exempelvis bara var fjärde kommun skolpengen med hänsyn till elevers sociala och ekonomiska bakgrund. Bara sex procent av den totala svenska skolbudgeten används idag för att jämna ut sociala skillnader mellan eleverna.

"Dessutom har kommunerna misslyckats i sitt arbetsgivaransvar", sade Björklund. "Lärarna har varit riktiga losers under kommunaliseringen."

Han framhöll att det viktigaste för en bra skola – kommunal eller friskola – är duktiga och engagerade lärare och skolledare. Men dessa måste ges bra och tydliga förutsättningar.

I den efterföljande debatten var Jan Björklund och Socialdemokraternas skolpolitiske talesperson Mikael Damberg överens om så gott som allt.

De nickade till och med ibland instämmande åt varandras repliker.

Uppenbarligen har Socialdemokraterna närmat sig Folkpartiets och alliansens skolpolitik. Det är bra.

Och det borde finnas goda förutsättningar för breda och kloka uppgörelser om skolan.

Det inger trots allt hopp om en bättre skola i framtiden.  

Mer läsning

Annons