Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kvinnor med sikte på jakt

Jakt och vildvård lockar allt fler kvinnor. En fjärdedel av de som tar jägarexamen i dag är kvinnor. Katarina Olinder har jagat i 14 år och Ida Hallberg har precis tagit jägarexamen.
- Jag fastnade direkt när jag följde med en kompis ut på jakt, jag ville också sitta där ensam i skogen och filosofiera, berättar Ida.

Annons

När klockan är åtta och det börjar skymma är det tid att gå ut på täkterna vid Katarinas hus. Vi kliver över fårstängslet och går tysta in i hagen, fåren förstår att något är på gång och småspringer bräkandes åt andra hållet. Jag och Katarina ska sitta på pass vid en lada och ställer oss bakom ett par vita ensilage balar. Ida och Patrik Ferm sitter på andra sidan täkten bland buskarna. Fåren har lugnat ner sig och funnit sig tillrätta i den nya tillvaron med människorna i hagen. Efter en stund testar Patrik rävpipan som han har med sig, alla fåren vänder på sig och stirrar in i buskarna. Vad var det där? Katarina får svårt att hålla sig för skratt.
- Den där pipan ska låta som en dödskrikande hare som ska locka hit räven, viskar Katarina.

Katarina har jagat i drygt 14 år och för ett par år sedan började hon att jaga räv.
- Det var när jag såg hur räven gick in i fårhagen och tog lammen rakt framför mig som jag började jaga räv. Är man inte tillräckligt uppmärksam så blir rävarna ett problem om de blir för många, berättar Katarina.
Hon började jaga främst för att få vara med på älgjakten.
- Jag har följt med min pappa sedan jag var liten. Förr var det nog traditionen som styrde att man blev jägare men så är det inte alls i dag, säger Katarina.
Ida som är 18 år, är nyexaminerad jägare och hon blev intresserad efter att hon följt med en kompis på jakt och gått kursen Ung i naturen.
- Jag hade inte direkt något intresse för jakt och natur innan min kompis värvade mig, berättar Ida.
Katarina ser en långsam men stadig ökning av antalet kvinnor i jaktlagen.
- Det är ett rejält generationsskifte bland jägarna. Förr var det karlarna som jagade och slängde upp djuret på bordet och kvinnorna som fick ta hand om det. I dag jagar både mannen och kvinnan och man delar på hushållssysslorna och tiden för fritid. Många i den äldre generationen kan inte smälta det och många äldre män kan fråga var är din man och jagar DU? Men det där börjar också minska nu, säger Katarina.
Både hon och Ida tycker att det finns en acceptans mot både kvinnor och ungdomar som kommer in som nya i jaktlagen.
- När jag började jaga kände man en stor press, men när man skjutit ett par älgar så var det kepsen av och välkommen in i gänget, berättar Katarina.
Patrik som har jagat i sex år menar att även män känner press när de ska göra debut i ett jaktlag.
- Det tar tid att lära känna jaktlaget och veta vilka regler det är som gäller, man lär sig något nytt hela tiden, säger Patrik.
I slutet av september förra året träffades JAQT, Jägarförbundets kvinnliga nätverk, för att jaga älg i Sidertjärn.
- Det är viktigt för de yngre att få ta del av de mer erfarnas kunskaper och se att det finns fler kvinnor som jagar. Man kan stötta varandra. Många tjejer vill inte gå till en skjutbana och träna eftersom man känner en press inför männen att man måste vara bra och får därför inte den lugn och ro som behövs för att kunna träna ordentligt, säger Katarina.

Katarina har inte sett räven på ett par dagar och har därför med sig en mobiltelefon på passet för att kunna notera vilket klockslag hon ser den, om den nu kommer.
- Rävarna brukar vara väldigt punktliga, de återkommer samma tid varje dag.
Det är i skymningen och gryningen som det är bäst att jaga räv. Denna kväll har Katarina med sig älgstudsaren och räknar med att kunna skjuta på 150 meters avstånd om sikten är bra.
- Nu kommer svalorna, säger Katarina och tittar upp mot himlen.
- Sen kommer de svartvita tofsviporna som landar för kvällsvila och vi kommer även få se tranorna och kanadagässen, säger hon.
Fotografen kommer smygande runt ladan.
- Patrik tyckte att han såg en räv på täkten längst bort ute på högerkanten och den gick mot korna på grannens täckt ,rapporterar han.
- Då bommade jag den, för jag såg den inte, säger Katarina.
Hon söker av området. Det blir lätt att man lurar sig själv när skymningen faller, kanske var det något där bland buskarna, eller var det bara en sten? Tranorna flyger in över täkten och landar på sjön.
- Det var ovanligt att de var tysta. Det märks att det är höst, tranorna börjar samlas då, säger Katarina. 

När tranorna har landat börjar de skrika och väcker även liv i en gräsand. En bagge rör sig i utkanten av täkten och dess vita ull lyser i skymningen. Men någon röd räv syns inte till. Ett skrattande läte hörs från gräsanden.
Man kan nästan tro att den skrattar åt oss, viskar Katarina.
Jaktmotståndares argument mot jakt är ofta att det är fel av människor att döda djur. Katarina, Ida och Patrik accepterar alla åsikter om jakt.
Men det jag inte förstår är att man kan anklaga jägare för att inte vara djurvänner. Det är ju det vi är, genom att hålla stammarna i rätt storlek så hjälper vi djur att överleva, säger Patrik.
- Det är mer än bara dödandet som ingår i ordet jakt, vi jagar inte för att döda. Det är hela upplevelsen i skogen, gemenskapen och miljön som gör att man vill jaga, säger Katarina.
Hon poängterar att det är mycket viltvård som ingår i jakten.
- Vi har inte älgjakten för att det är roligt utan för att älgarna inte ska bli för många. Människan behövs i skogen. Om vi inte skulle skjuta rävar skulle de bli många, risken för skabb och inavel skulle öka och andra djur kan bli smittade. Vi skulle bara förlora om inte jägarna fanns, vi måste vara med och skapa balans, säger Katarina.
När jaktsäsongen drar i gång börjar även diskussionerna om skadeskjutningar och att jägarna inte kan pricka djuren som får lida innan en eftersökshund hittar djuret.
Vi jobbar hela tiden inom förbundet på att förbättra oss, vi tränar på skjutbanor och på de jaktstigar som finns. Jag kan bara tala för mitt jaktlag men jag tycker att vi har blivit mycket bättre på att träffa rätt när vi jagar, säger Katarina. 

För att få jaga måste jägaren klara av ett prov på en skjutbana.
- jag tycker att det i stället borde vara krav på att ha klarat en jaktstig i stället för en serie på en skjutbana. Går man en jaktstig så varierar avstånden och tätheten i skogen, den är mer verklighetstrogen, säger Patrik.
Att träna på jaktstigar är i dag inget krav för att få jaga men intresset för jaktstigar har ökat bland jägarna. Katarina och Ida tror att kvinnor kan bidra till färre skadeskjutningar.
- Jag vill se hela djuret innan jag skjuter, jag vill veta vad det är jag siktar på och för att vara säker på att få en bra träff så att jag inte orsakar onödigt lidande för djuret. Jag kan tro att jag ser en älgko och så skjuter jag för att sen upptäcka att det var två kalvar bakom henne, har en ko kalvar så får vi oftast inte skjuta den, berättar Ida.
Alla tre ser jakten som en period då de kan slappna av.
- Det är så skönt att stänga av telefonen och lämna allt hemma när man går ut i skogen. Jag tror att jag vilar upp mig mer under jakten än under semestern, säger Patrik med ett leende. 

Gräsanden fortsätter att skratta. Det har blivit dimma över sjön som ligger nedanför täkten. Det enda som vi ser som rör på sig är baggen borta vid skogskanten och fåret Kristina som står en bit ifrån oss och funderar på om hon vågar lägga sig på sin sovplats vid vedhögen. Hon bräker lite och när hon inte får någon respons från människorna vid balarna går hon tillbaka till fåren bakom skogsdungen. Med jämna mellanrum hörs ett högt ljud från Patriks rävpipa, det låter mest som en gammal dörr som gnisslar högt, men tydligen uppfattar räven det som en hare med dödsångest. Trots rävpipan ser vi inga röda svansar komma vippandes i dikeskanten.

- Det finns två gryt här i närheten, så det finns många rävar. Men jag är noga med att inte skjuta rävmamman, viskar Katarina som tidigare berättat att en rävhona kan få två kullar under ett och samma år med fyra, fem ungar i varje kull beroende på tillgången av föda.
Katarinas granne har under dagen slagit åkern och förmodligen är räven där och letar efter döda sorkar och möss. Eller så var räven bara smartare än vad vi trodde. Strax före tio är det så mörkt att det inte är någon idé att sitta och spana över täkterna och skogen längre. När vi bryter och går mot huset hör vi hur gräsanden skrattar nere vid sjön.