Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnomisshandlare stoppas inte av FN-dag

/

Har du fått höra att du är för tjock den senaste tiden? Eller klagar han på att badrummet är slarvigt städat.
En dag när du kommer hem från livsmedelsbutiken står han kanske med din mobil i handen och undrar misstänksamt varför du glömt den. Hade du stämt träff med en annan man på Ica? Det låter förstås orimligt eftersom du bara varit borta tjugo minuter, men i alla fall? Förmodligen skrattar du bort misstankarna.

Annons

Du upptäcker senare att han raderat alla dina sms. Och dina e-mejl som tidigare var olästa, är plötsligt lästa.

Vill det sig riktigt illa ökar det sjuka kontrollbehovet till psykisk misshandel. Och så kommer första slaget. Lämnar du honom då?

27 312 kvinnor anmälde förra året att de blivit misshandlade av män, enligt Brå. Förmodligen är antalet större i år.

I alla fall om vi ska uttyda de lokala kvinnojourernas statistik i Hälsingland.

Hos kvinnojouren Ringblomman i Bollnäs sökte 45 kvinnor hjälp 2007. I år är siffran mer än det dubbla och de ideellt arbetande och stödjande kvinnorna är övertygade om att de kommer att ha träffat 100 kvinnor innan året är slut.

Vändpunkten i Hudiksvall eller Stöttan i Söderhamn har inga andra glädjesiffror att stoltsera med. De har inte ens plats för alla som behöver skydd utan måste söka övernattningslägenheter överallt i länet.

Som alltid, när brottsstatistik ökar på ett förbluffande sätt brukar en förklaring vara att anmälningsbenägenheten ökat.

På klarspråk betyder det att tidigare teg och led kvinnorna och tog emot smäll efter smäll, i dag går de till polisen och söker skydd hos kvinnojourerna.

Redan 1998 fick vi en ny kvinnofridslag som alla applåderade.

Den innebar att det som varit ett problem tidigare; att kvinnomisshandelsoffer ofta tog tillbaka sin polisanmälan, gick att gå runt. Polisen fick större befogenheter att driva ärendena vidare.

Det är lätt att förstå frustrationen. Att helg efter helg åka till samma adress och plocka ihop blåslagna kvinnor, som sedan när måndagen kom, och förövaren gråtit sig till förlåtelse, ångrade sig och förnekade att de blivit slagna. I det avseendet var kvinnofridslagen ett ljus i mörkret.

Men är det hela förklaringen till årets ökning? Knappast, eftersom lagen har 12 år på nacken.

Den 25 november, när FN-dagen för bekämpande av mäns våld mot kvinnor, högtidlighölls över hela världen tändes ljus, hölls tal.

Det är naturligtvis viktigt men blir lätt något pliktskyldigt som engagerade ägnar sig åt – och som media bevakar lika pliktskyldigt. Och sedan blir det tyst. Tills det är dags för 25 november 2012.

Vi har nu en gång för alla bestämt att kvinnomisshandel inte är en privat familjeangelägenhet. De lokala kvinnojourerna behöver allt stöd de kan få i sitt livsviktiga arbete.

Polis och socialtjänst är viktiga samarbetspartners men alla behöver känna stödet från politiskt håll, inte bara i vackra paroller utan i konkreta ekonomiska bidrag och tillgång till jourlägenheter.

Att sedan sätta fingret på orsakerna till det ökade våldet kräver en djupare diskussion. Kanske måste den börja redan i skolan. Tjejjourerna, där de finns, har förfärande nog fått allt mer att göra.

Mer läsning

Annons