Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kunskapsekonomi på hälsingska

En vän med rötterna från Delsbo lärde mig ett gammalt hälsingskt uttryck; du exmerer inte oss längre, du ’ller. Uttrycket sägs vara ett som kunde riktas anklagande till den som valde att flytta från bygden.

Annons

Försöker man reda ut den lexikaliska betydelsen av exmerer, hittar man ordet estimera, vilket betyder uppskatta. Betydelsen blir alltså: Du som flyttar från bygden, uppskattar inte oss längre. Vi duger inte åt dig.

Det här är en inställning som är långt ifrån exklusivt hälsingsk.

Jag skulle nog argumentera för att det finns ett drag i den svenska samhällskulturen generellt som kan uttryckas så här, som en del av den jantelag vi alla är rätt familjära med.

Men vi är ju också rätt konflikträdda, så det är inte alltid den här typen av kritik luftas direkt till den det berör, utan dväljs i förtrytsamma kommentarer bakom ryggen.

Efter att ha intervjuat ett ansenligt antal svenskar som valt att flytta utomlands, kan de samtliga vittna om ett slags aktivt ointresse från kvarvarande gentemot deras nyvunna erfarenheter.

Det finns ett pris för att upprätthålla den här typen av inställning. På ett individplan blir tillvaron tveklöst fattigare. Frågar jag inget, får jag heller inget veta. Och det är synd ifall en svag självkänsla gör att vi förnekar oss användbar kunskap.

Men om man aggregerar ointresset till ett samhällsplan, är det tveklöst dyrt att inte vara nyfiken. Vad betyder det för organisationer, företag, offentliga institutioner och Sverige som helhet, att inte aktivt söka nya referensramar och kunskap?

Global konkurrens och kunskapsekonomi är uttryck i tiden. De är en realitet, och innebär att den som är bra på att utvinna och förädla kunskap kommer att ha en bättre position. Men kunskap bärs av människor, och de som rör på sig kommer att kunna bidra med något annat som vi som stannat kvar inte har.

Kanske skulle vi revidera det gamla uttrycket? Flytter’u? Mään, glöm inte å berätta va’ru lär’e, för’u exmerer väl oss, du’ller?

Tove Lifvendahl

Senior felliow, tankesmedjan FORES

Mer läsning

Annons