Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturdebatt: Varför så kritisk recension av Hälsingerunor?

Kjell Grönberg, Delsbo reagerar över kultursidans recension av årsskriften från Hälsinglands Hembygdskrets.

Annons

I tisdagens tidning ger kulturredaktören Christina Busck en svidande kritik över årets Hälsingerunor som hon kallar En spretig upplevelse. Så kan man uttrycka sig om man inte har någon aning om hur en hembygdsrörelse fungerar. Vad var det nu som var spretigt? Jo, det var blandningen av artiklar och ett fokus som hon efterlyste.

Jo fokus är kultur, här i boken hembygdskultur. Troligtvis har hon inte läst artiklarna, till exempel Per Erik Styfs fina analys av Bach-Beethoven-Söderbloms musik eller Johan Knutssons genomlysning av Reuterskolan – ja det finns här en rad fina artiklar som är pärlor för den som begriper. Hur de sedan är placerade i boken har väl absolut ingen betydelse.

På samma uppslag finns en recension av Lyrikvännen som påstås vara både radikal och konservativ i samma rörelse. Men där blev rubriken ändå En tidskrift med tyngd. Första numret utkom 1954.

Vi unnar lyrikvännerna all framgång men undrar varför denna svart-vita skillnad.

Så ondgör sig Busck över att det är fem personer i redaktionskommittén. En kulturvän skulle ha glatts över att så många ställt upp gratis och jobbat för att göra ytterligare ett fint nummer av Hälsingerunor, det första numret kom 1921. Så finns det en styrelse på nio personer plus suppleanter och 11000 medlemmar i 48 föreningar i Hälsingland. Alla ställer upp ideellt och troligtvis tycker ingen att det är för många som gör det.

Lokaltidningen skulle göra motsatsen till vad kulturredaktionen gör – vända sig till lokala händelser och till och med berömma speciellt frivilliga insatser. Så kan man gott minska många artiklar från främmande platser om främmande personer som vi kan läsa om på annat håll om ni nu vill vara en lokal tidning med framtid.

Kjell Grönberg

Delsbo

LÄS MER: Hälsingerunor 2016 – en spretig upplevelse

Kulturredaktören svarar:

Hej Kjell.

Jag förstår att en årsbok som bygger på det material som mer eller mindre spontant kommer in till redaktionen har helt andra förutsättningar än en där en aktiv redaktion själv beställer artiklarna, eller i alla fall för en aktiv dialog med författarna. Ideella krafter är oerhört viktiga och det är en ständigt återkommande reflektion just på denna kultursida.

I min recension av Hälsingerunor försökte jag peka på ett problem som många hembygdsföreningar i landet kämpar med och söker olika lösningar på. Jag tycker det fanns mycket läsvärt i årets nummer, men håller inte alls med om att det inte spelar någon roll hur de placerats i boken. Jag som läsare hade gärna sett en lite tydligare vägledning. Även ett smörgåsbord är ju oftast uppdelat gruppvis i sill, kallskuret, småvarmt och varmrätter.

På kultursidan eftersträvar vi en blandning av artiklar och ämnen. Vi vet att väldigt många av våra läsare både är intresserade av lokalt material, vilket vi satsar mycket på, och sådant som sträcker sig utanför länsgränsen. Det kan handla om ämnen med brett tilltal och perifera texter som berättar om fenomen vi kanske inte kände till. En extra krydda ger vinklingar och fördjupningar som får oss att tänka ett extra varv. Även Lyrikvännen har en plats här – litteraturen kan ju sägas vara lokal genom att den når ut i hela landet.

Christina Busck

Kulturredaktör

LÄS MER: Om gamla tider i Hälsingland

Recensenten om Hälsingerunor 2015

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel