Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill du kunna bestämma över din egen död? - Recension av Inga-Lisa Sangregorios nya bok: Den sista friheten – om rätten till vår död

/

Varför har vi rätt till abort men inte till dödshjälp? De frågar sig Inga-Lisa Sangregorio i en ny bok. Lina Erkelius har läst och mött det mest förbjudna.

Annons

Tänk dig att du ligger på en palliativavdelning, sedan veckor tillbaka döende och i svåra plågor. Så en dag bestämmer läkaren äntligen att dropp och annan livsuppehållande behandling ska upphöra. Du får starka doser morfin och sover dig in i döden. När sjukhuset tror att det är dags ringer de dina anhöriga.

Tänk dig nu att du är svårt sjuk och har fått veta att du har högst ett halvår kvar att leva. Du har starka smärtor att vänta. På din begäran får du en dos dödligt sömnmedel utskriven. Du bestämmer själv när, hur och om du vill ta dosen.

Scenario nummer två, Death With Dignity Act, är den form av dödshjälp som Inga-Lisa Sangregorio lidelsefullt argumenterar för i sin bok Den sista friheten – om rätten till vår död.

Rätten till dödshjälp debatteras då och då i Sverige, men frågan har aldrig fått något ordentligt genomslag. Vad beror det på? Sangregorios förklaring är att motståndarna till dödshjälp är mer engagerade än förespråkarna trots att det inte finns några hållbara argument mot en legalisering av dödshjälp:

Ett av argumenten är det som läkaren Johan Frostegård pekar på, ”det sluttande planet”, där dementa, psykiskt sjuka, deprimerade friska åldringar och även barn får dödshjälp. Många som bett om detta har upplevt att de ligger samhället och andra till last, säger Johan Frostegård. (DN 2016-02-02)

Denna risk finns inte med lagen Death with Dignity Act, som har tillämpats i Oregon sedan 1997 och senare införts i flera andra amerikanska delstater. För att ha rätt till denna hjälp krävs bland annat att två läkare intygar att patientens sjukdom kommer att leda till döden inom sex månader och att patienten är psykiskt frisk och i stånd att själv inta det dödande medlet.

Skillnaden mellan oss som vill tillåta dödshjälp och motståndarna, skriver Sangregorio, är att vi inte vill bestämma över deras liv och död medan de anser sig ha rätt att tvinga oss andra att ”leva” även när detta liv bara består av lidande.

Sangregorio stred för aborträtten och jämför den nu med rätten till dödshjälp. När det är livet som mot din vilja växer i din kropp har du rätt till abort och får samhällets hjälp och välsignelse. När det är döden som växer i din kropp vägras du samhällets hjälp. Avsaknaden av den möjligheten tvingar människor att avsluta livet tidigare än nödvändigt eftersom det krävs en viss kraft (och i vissa fall pengar) för att resa till Schweiz (som är det enda land som tar emot utländska medborgare för dödshjälp), hoppa från en Finlandsfärja, samla på sig tillräckligt med tabletter eller hänga sig.

Det mest förbjudna i det moderna föregångslandet Sverige är att låta den som ska dö själv fatta beslutet och förse henne med effektiva medel för att kunna verkställa det på ett smärtfritt och oblodigt sätt.

”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner att du omyndigförklaras på din dödsbädd”, skriver Sangregorio, som själv har cancer och finner tanken på att ligga nedsövd som ett kolli i väntan på döden motbjudande. Varför skulle sjukvårdens resurser användas till detta i stället för att låta mig själv bestämma över min egen död och ta farväl av mina kära medan jag fortfarande är levande? undrar hon.

Den sista friheten är en initierad och övertygande text som krossar alla motargument, ibland med svart humor. Risken är att det är en bok för de redan övertygade och att de som skulle behöva läsa och erkänna den inte vågar det.

Lina Erkelius

Inga-Lisa Sangregorio

Den sista friheten – om rätten till vår död

Fri Tanke förlag

Mer läsning

Annons