Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi jagas av 1930-talet

/
  • Björn Elmbrant.
  • Tonläget höjs i debatten, vilket märktes till exempel när Sverigedemokraternas reklamkampanj i Stockholms tunnelbana revs ner.

I "Innan mörkret faller" ser Björn Elmbrant parallellerna mellan dagens politiska klimat och mellankrigstiden som gav fascismen syre i Europa.

Annons

Observationen är måhända inte originell, men så är få skräckfilmer också originella.

Den enkla observationen om att det finns många tecken 2015 på att vi återupplever 1930-talet.

Även om grundobservationen inte är Björn Elmbrants egen snilleblixt, är det han som har gjort grovjobbet i ”Innan mörkret faller” för att dra de historiska parallellerna mellan nu och då. I en effektiv korsklippning växlar han dels perspektiv mellan Sverige och Tyskland, dels mellan fascismens 1930-tal och dagens Europa där högerextremismens zombie åter har rest sig från de döda.

Men det är inte som i Timur Vermes underhållande satir ”Han är tillbaka”, där Hitler plötsligt vaknar upp i dagens Berlin, som om ingenting har hänt, och börjar gasta igen och blir reality-tv-stjärna. De yttre dragen – ridpiska, uniform, märklig mustasch – är alltjämt tabu om en bred väljarskara ska nås. Men fascismen har visat sig vara skicklig på att klä samma hårda kärna i ett nytt, förledande glansigt omslagspapper.

I ”Innan mörkret faller” följer Björn Elmbrant skeendet 1930-1933 och utmanar bilden av Tysklands oundvikliga marsch mot nazismen. En rad ekonomiska felbeslut, Socialdemokratins passivitet, misslyckad krispolitik och en ung och bräcklig demokrati blandades i en giftig cocktail. Drinkpinnen som rörde omkring allt var ren slump. Otur. Hitler hade många tillfällen att snubbla, men stöttades upp av en rad beslut som inte enskilt betydde så mycket men som tillsammans öppnade upp för katastrofen.

Ekonomins och ekonomernas betydelse för nazismens framväxt är Björn Elmbrants spår. Beroende på politisk hemvist tenderar den ekonomiska politikens betydelse under mellankrigstiden understrykas eller nedvärderas när orsakerna bakom Hitlers framgångar analyseras. Björn Elmbrant är vänster, politisk kommentator för Dagens Arena, och det är således inte särskilt förvånande att han pekar anklagande mot åtstramningspolitiken, nu som då.

Modlösheten inför framtiden är en faktor som det råder större konsensus kring. Fascismen suger likt en fästing näring ur oron, människors rädsla inför framtiden. I trygga tider kryper fascismen återigen tillbaka under sitt stenblock.

En insikt som man påminns om av Elmbrants bok är hur fort det gick. Och kan gå igen. Hitler krattade visserligen manegen en längre tid, när han väl slog till gick det dock overkligt snabbt att nedmontera demokratin.

När ”Innan mörkret faller” är som mest intressant handlar det just om demokratin, det som författaren kallar för det ”demokratiska självförsvaret”. Mellankrigstidens demokrati upplevde förvisso barnsjukdomar, och demokratin är starkare i dag, men den är kanske inte så stark som vi tror. Demokratin måste vara starkare än sina totalitära konkurrenter eftersom demokratin inom sitt eget system måste kunna hantera antidemokratiska influenser.

”Från det tidigare 30-talets händelseförlopp i Tyskland respektive Sverige kan vi lära oss att det inte duger att på förhand tappa sugen, när hoten mot demokratin växer och svårigheterna tornar upp sig”, skriver Elmbrant.

”Innan mörkret faller” fyller i detaljerna och förstärker intrycket av att 1930-talet håller på att slita sig från sitt koppel och springa ikapp oss. Björn Elmbrant är dock väl förtjust i att tjuvnypa sina politiska meningsmotståndare för att hans bok ska välkomnas med öppen famn av alla det demokratiska samhällets vänner. Vissa slutsatser får en att studsa till, som denna: ”När ekonomiska liberaler genom konkurrens vill sortera bort ekonomiskt ineffektiva påminner det om när högerextrema vill skära bort de livsodugliga, med den stora skillnaden att i det senare fallet vill man gärna ta livet av folk också.” En helt avgörande skillnad, skulle jag vilja påstå. Björn Elmbrant flikar också in ett mycket apart försvar av kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Om man kan blunda för det politiska ställningskriget höger-vänster, har ”Innan mörkret faller” en plats i bokhyllan intill Henrik Arnstads ”Älskade fascism” för ökad förståelse av vad som sker i Europa just nu. Det passiva politiska etablissemanget som sjabblade bort makten till Hitler var ute på okänd mark. I dag har vi historiens karta att gå efter. Vägen är sig lik. Det finns inte några ursäkter.

Mer läsning

Annons