Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem betalar för kulturen?

/
  • Idéhistorikern David Karlsson pekade på problemen med kulturpolitikens regionalisering.
  • Idéhistorikern David Karlsson pekade på problemen med kulturpolitikens regionalisering.

I takt med regionaliseringen av kulturpolitiken minskar statens kulturbidrag i betydelse samtidigt som regionerna ger allt mer pengar till kulturen. Det leder till att skillnaderna för kulturlivet blir allt större inom landet.

Annons

På Region Gävleborgs kulturting i Sandviken i lördags debatterades problemet. Idéhistorikern David Karlsson var huvudsekreterare för den kulturutredning som 2009 inledde regionaliseringen, men han hoppade av uppdraget redan 2008.

– Utredningen byggde på att Sverige skulle delas in i sex eller sju större regioner, inte som nu att ansvaret för kulturen har landat på landstingen, säger David Karlsson.

Sedan 2010 har statens bidrag till kulturlivet bara ökat med 3 procent jämfört regionernas samlade stöd som vuxit med 16 procent under samma tid. Samtidigt skiljer sig de regionala stöden till kulturen kraftigt åt mellan olika delar av landet. Västra Götaland, som ger mest, satsar mer än dubbelt så mycket per invånare på kulturen som Gävleborg. Ändå har Region Gävleborgs stöd till kulturen vuxit med mer än 10 procent sedan 2010 och ligger nu på omkring 200 kronor per invånare om året.

– Sedan kan man fråga sig om det är mycket pengar att bistå kulturen med, säger David Karlsson.

De historiska rötterna till regionaliseringsprojektet hittar han hos den Hasselabördige socialdemokratiske politikern Arthur Engberg som var ecklesiastikministern mellan 1932 och 1939. Arthur Engbergs vision var att finkulturen skulle föras ut från huvudstaden och spridas över hela landet i sann folkbildningsanda.

David Karlsson ser ett angrepp på den idén i dagens debatt där politiker ute i landet i stället vill se mer av folklig och kommersiellt gångbar kultur. En annan front är mot de marknadsliberaler som vill minska politikens inflytande över kulturen. Exempelvis ifrågasätter debattören Fredrik Segerfeldt rimligheten i att "undersköterskan i Säffle ska tvingas betala för Östermalmstantens operabesök".

Enligt David Karlsson kan regionaliseringen av kulturpolitiken vara en strategi för staten att slippa ta ekonomiskt ansvar för kulturen och helt skjuta över kostnaden på regionerna.

– Det är den konspiratoriska tolkningen av det som nu sker, säger David Karlsson.

Han pekar på problemet med den begränsade lönsamheten i kulturverksamheter som scenkonst. Den övriga ekonomin växer mycket kraftigare än scenkulturens verksamheter som ger låg avkastning samtidigt som den dras med ständigt stigande lönekostnader.

– Frågan är hur många symfoniorkestrar och operahus vi egentligen har råd med, säger David Karlsson.

Ett annat sätt att förstå de ökande skillnaderna mellan regionerna är att det blir sund konkurrens i kulturlivet.

– En mer optimistisk tolkning av regionaliseringen är att den är tänkt att skapa en tävlan om kulturen mellan olika delar av landet, säger David Karlsson.

Mer läsning

Annons