Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världsarv ska berätta

/

Vad ska vi ha Hälsinglands nytillkomna världsarv till? I en serie intervjuer kommer kultursidan att se på de sju utsmyckade hälsingegårdarna och deras betydelse ur nya vinklar.

Annons

- Världsarvsförklaringen kommer inte att ge en krona tillbaka till kulturarvet!

Det menar Kristian Berg, som sedan en tid arbetar på Hälsinglands museum.

Kristian Berg är bebyggelseantikvarie och konstvetare och har arbetat såväl inom kulturdepartementet och andra statliga myndigheter som på museer och som kulturchef i region Västra Götaland. Nu har han fått ett uppdrag att utifrån Hälsinglands museum arbeta för att världsarvets "enastående och universella värde för hela mänskligheten" verkligen får ett innehåll som motsvarar de storslagna formuleringarna.

Hur ser du själv på världsarvsutnämningen?

- Det är inte svårt att hålla med om att hälsingegårdarna med dess interiörer är enastående. Det är de verkligen. Men i vad består det universella värdet? Det är mer problematiskt. Hur kommunicerar vi med andra delar av världen? Och kan vi beröra människor globalt utifrån det som förmodligen är någon slags berättelser kring hälsingegårdarna? Det har jag och Hälsinglands museums chef Gunilla Stenberg resonerat mycket kring.

Vad kommer världsarvsutnämningen att innebära för Hälsingland framöver?

- När man talar om världsarvet tror jag att man oftast tänker på att det är en besöksnäring som ska marknadsföras. Man glömmer bort att det finns ett innehåll, inte bara i de sju gårdarna som blivit inskrivna, utan i hela detta fantastiska kulturlandskap med sina tusentalet hälsingegårdar. Hur ska vi använda detta för att också stärka det som är ett stort bekymmer, den sociala hållbarheten i det här länet?

Hur menar du då?

- Ett världsarv förpliktigar. Ett hållbart samhälle handlar inte bara om ekonomi och miljö – det handlar också om hur klyftorna i samhället ska minskas. Utbildningsnivåer, utanförskap och generationsklyftor, jämställdhets- och hbtq-frågor är helt centrala för att vi ska få ett län och ett samhälle som inte bara kretsar kring avfolkning, flytt till städerna och arbetslöshet.

- Jag är lite orolig för att besöksnäringen förväntas skapa både nya jobb och pengar. I verkligheten kommer inte en krona tillbaka till att upprätthålla värdet i själva kulturarvet. Vem ser till att göra själva innehållet i kulturarvet så intressant att det lockar besökare att komma tillbaka inte bara en gång – utan år efter år?

Så vad ska göras?

- Vi måste göra något som är viktigt för alla som lever i det här länet och landskapet i dag. Hur kan kunskapen om kulturarv användas för att prata om vår tid och våra framtidsmöjligheter?

- Hälsinglands museum har just fått pengar från landstinget till en förstudie om att utveckla ett samarbete med ett eller två världsarv i andra delar av världen som kan intressera ungdomar i Gävleborg. Med hjälp av den tekniska styrkan i den här regionen: snabba uppkopplingar och fiberoptik, kan vi skapa ett digitalt klassrum för världsarvsmötet där ungdomar i flera länder gemensamt kan utforska sin egen historia och skapa de berättelser som vi absolut behöver.

Vad vet vi om hälsingegårdarna egentligen?

- Det finns bra forskning om Hälsingland, men den är ålderdomlig. Etnologen Sigurd Erixon, som en stor del av forskningen bygger på, verkade under första halvan av 1900-talet. Vi måste bli bättre på att utmana universitets- och högskolevärlden med våra frågor, göra dem intresserade, nyfikna och engagerade. Annars tar kunskapens näring till sist slut – och då står vi där med vackra byggnader och inget nytt att säga.

- Det talas mycket om stolta och rika bönder när hälsingegårdarna förklaras. Men vi vet egentligen inte så mycket om det. Hemmanen hade inte så stora mantal. Det vi ser är inte ett traditionellt jordbrukssamhälle. Vi kan se hur inspiration hämtas från ett borgerligt offentligt samhälle. Det fanns en vilja att bli modern, att växa socialt. Bildspråket visar former från kontakter med Stockholm och Östersjöländerna. Där behövs mycket mer kunskap. Och det intressanta i detta är att det är kunskap som har att göra med omvärlden, internationellt såväl som nationellt. Och faktiskt över ståndsgränserna.

Vilka utmaningar måste vi ta itu med?

- Personligen är jag väldigt orolig över främlingsfientliga partier som växer i Europa. Här har museerna en viktig roll att spela för att bidra till förståelsen för vilka vi är och hur det gått till. Vi måste börja någonstans. Och då har vi ju ett fantastiskt tillfälle med världsarvet.

Mer läsning

Annons