Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våldtagen utan gärningsman

/

Sofia Elias Orrbén har granskat åtta våldtäktsmål. Hon läser i domsluten om kvinnor som säger nej, om män som inte lyssnar, om skador som uppstår efter sexuella handlingar.
Ändå anses det inte vara våldtäkt.
Domslutets språk och rättens beslut går isär, menar hon. Det skapar en farlig rättsosäkerhet.

Annons

Något är fel med våldtäktsåtalen i Sverige. Det verkar som att det sker våldtäkter utan gärningsmän eller snarare, det verkar som att män utsätter kvinnor för våld och våldtäkt men att de ändå är oskyldiga. Ta bara det uppmärksammade fallet tidigare i år där en 40-årig man köpte våldssex av en sextonårig tjej med självskadebeteende. Han försökte att penetrera henne med en toaborste, han kissade på henne, slog henne och han är oskyldig, trots att det är bevisat att hon upprepade gånger sa nej. Så vad är det som sker i domslut som finner en man oskyldig trots bevisade gärningar mot kvinnan?

På samma sätt som konstnären sätter sin prägel på en duk sätter skribenten sin prägel på en text med sitt språkbruk. Istället för duk, färg och pensel använder skribenten olika grammatiska konstruktioner för att återge verkligheten i text. Med grammatik målar vi alltså världen i ord och precis som konstnären kan välja att blanda färger för att få fram nyanser kan skribenten välja bland grammatiska byggklossar för att ge texten sin specifika form, struktur och framtoning.

Medvetet eller omedvetet bygger alltså grammatiken upp den världsbild som texten konstruerar. Istället för en bild på en duk får vi ett torn av byggklossar. Genom att plocka isär tornet och syna byggklossarna en och en kan vi synliggöra vilka värderingar och normer som skribenten vill förmedla i texten, en nödvändig syssla eftersom det i vissa texter och genrer inte alltid är önskvärt att skribenten framhäver sin egen attityd.

Det skulle till exempel vara otänkbart med en våldtäktsdom som rent ut skriver att målsäganden får skylla sig själv därför att hon var alkoholpåverkad eller för att hon sålde sex, att hon får gå med på tjatsex ibland därför att hon lever i en relation med en man eller att hon var osäker på om hon skulle göra en anmälan och att det därför inte kan handla om en våldtäkt. Rätten får inte basera beslut på förutfattade meningar om kvinnor och mäns sexualitet, men en undersökning av domslutets grammatiska struktur visar att så ändå sker, även om det inte sker lika uttalat som exemplen ovan.

Jag har jämfört den grammatiska kodningen av målsägande och tilltalad i friande och fällande domslut och även om det är en begränsad undersökning, inom ramen för en kandidatuppsats, framträder vissa intressanta indikationer kring hur rätten egentligen ser på män och kvinnors relationer och sexualitet.

För det första: Rätten framställer män som aktiva, de agerar. Män ger upphov till handlingar som sträcker sig till och påverkar kvinnan, både i friande och fällande domslut, vilket är ett väntat resultat i domslut där rätten funnit den tilltalade skyldig men som måste ses som anmärkningsvärt i friande fall. Mannen agerar alltså mot kvinnan men bedöms vara oskyldig. När kvinnan agerar mot mannen är det för att försvara sig, men varför behöver hon försvara sig mot en man som är oskyldig?

För det andra: Rätten framställer män som mer dynamiska. Kvinnor som statiska. Genom verb som används för att beskriva handlingar blir männen de som gör och agerar; håller fast, slår, stryper medan kvinnor är eller blir; berusad, avklädd, rädd. Valet att framställa kvinnor och män med olika dynamiska och statiska verb gör att kvinnan blir föremål för ett identifierande och karaktäriserande av sitt fysiska och psykiska tillstånd. Det handlar om uppgifter som berusningsgrad, skador, klädsel och civilstånd. Den tilltalades berusningsgrad, klädsel och civilstånd verkar i många fall vara onödiga för rätten att reda ut i sin strävan efter att fatta ett rättssäkert beslut.

Domslutets grammatik visar att rätten påverkas av normer kring kvinnans sexualitet som säger att kort kjol får skylla sig själv, att om hon säger ja till hångel så vill hon lite till och att i en relation får hon minst sagt bjuda till ibland. Det blir tydligt att rätten inte lämnar sina värderingar och normer utanför rättssalen.

Rätten konstaterar att ja, han tryckte ner henne mot köksbordet, ja, han drog ner hennes trosor, ja, han höll en t-shirt runt hennes hals och drog åt, men är han skyldig? Nej, därför att de hade en relation. Därför att de hade haft sådant sex förut. Därför att hon inte aktivt gjorde motstånd. Vad rätten inte verkar förstå är att det inte spelar någon roll vad för slags sexuella aktiviteter som de har ägnat sig åt tidigare, om han inte kollar med henne att hon är okej kan argumentet ”inget uppsåt” inte användas.

Kvinnor blir bevisligen utsatta för våldsamma handlingar som utförs av män, men rätten finner ingen skyldig. I Sverige sker alltså våldtäkter utan några gärningsmän. Den tilltalade är ansvarig, dynamisk, handlingskraftig och oskyldig. Målsäganden är ansvarslös, statisk, passiv och skyldig? Slutsatsen blir att rättens språkbruk både konstruerar och upprätthåller skadliga normer kring kvinnors och mäns sexualitet, som i slutändan påverkar rättssäkerheten.

Lagen blir obrukbar när rätten tillåts konstatera att en sexuell handling har ägt rum, att skador har uppstått och att det ändå inte rör sig om en våldtäkt. Minsta tvivel, hur ologiska argumenten än må vara, gör att mannen går fri. Det är det som kallas rättssäkerhet, men för kvinnan innebär det osäkerhet. För kvinnan innebär det att tvingas leva i ett samhälle med ett rättssystem som säger att det är fritt fram för män att göra precis som de vill, så länge ingen hör, så länge ingen ser. Då kan du våldta utan att bli en gärningsman.

Våldtagen utan gärningsman är ett examensarbete i svenska som skrivits vid Högskolan i Gävle. Till grund ligger fyra friande och fyra fällande domslut från Gävle Tingsrätt 2010 – 2014.

Mer läsning

Annons