Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väl utspädd Atkinsondiet

/

Nog är det väl ändå märkvärdigt att det inte ska gå att göra Rowan Atkinsons särpräglade komiska snille rättvisa på vita duken. I ”Johnny English reborn” är Atkinson återigen betydligt roligare än den film han ingår i.

Annons

Den första upplagan av denna lättköpta Bondparodi levde på att allt ljus i så gott som varje scen sattes på komikern själv. Även den här gången förvaltar Atkinson med beundransvärd precision sina soloinsatser - när han väl får chansen.
Kruxet är bara att manusförfattarna däremellan lite för ofta spär ut filmen med poänglösa longörer. Så liknar exempelvis den lika fantasibefriade som utdragna biljaktsekvensen med agent English i upphottad rullstol, mer Göta kanal än driven storbudgetkomedi.
Nå. Färdigklankat för idag. Rowan Atkinson har trots allt både gummimimik och dito gestik under kontroll i historien om hur den sparkade ex-agenten tränar mental styrka i Tibets bergstrakter, när han kallas tillbaka i aktiv tjänst av en motvillig MI7-chef (Gillian Anderson) för att tillsammans med lojale nybörjarkollegan Tucker (Daniel Kaluuya) undanröja en mordkomplott mot Kinas premiärminister. Ett uppdrag som English självklart klantar till på alla upptänkliga sätt.
Att Atkinson mellan de rent absurda, mestadels välutförda farsrutinerna lyckas få oss att faktiskt tycka lite om hans komplexfyllde agent är också det faktiskt något av bedrift.
Bredast tänkbara lättkomedi, således. Därtill påtagligt rumsren.
Men oj vad man önskar att någon kunde ge Rowan Atkinson en filmroll som verkligen tog vara på hans begåvning.


Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons