Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utseendet hör inte hemma på en kultursida

/
  • Leif GW Persson - oraklet vars ord Sverige upphöjt till sanning.

Det är övertramp när människors personliga egenskaper exponeras med negativt syfte, skriver Sven Larsson.

Annons

Jag utgår ifrån att det finns en del etiska kriterier som styrmedel på en kultursida även om det är fritt fram att publicera vad helst inom tryckfrihetsförordningens ramar. Åsikter som någon har som inte faller alla i smaken är det helt i sin ordning att sätta luppen på. Övergår det till renodlade personangrepp blir det genast mer att ta hänsyn till inte enbart på sidor med kultur som värdegrund.

På ST:s kultursida den 27/1 beskriver Lars Ragnar Forssberg Leif GW Perssons utseende; "överviktig, mumlande, muttrande, med präktig prilla under överläppen, svårt förtjust i sig själv." Rubriken på Forssbergs artikel är "Vem vågar ifrågasätta Leif GW?"

Övervikten får GW bära själv, det är ofattbart för mig när en kulturskribent stör sig så pass på någons utseende att det nämns i en debattartikel sanktionerad på en kultursida. Lars Ragnar undviker det innehållsmässiga i Veckans brott i TV; det är GW som får klä skott: "GW får härja fritt, för honom finns inga gränser".

Lars Ragnars skadeglädje vidgar hans egna gränser när det visar sig att vapnet, som blivit undersökt, inte kunde bindas till mordet på Olof Palme, och utbrister: "till och med en tittare som jag, utan minsta kriminologisk kunskap, anade tidigt att detta skulle sluta i ett praktfullt antiklimax." Konstnären Lars Lerin får också en släng av sleven. "Det mest bisarra jag sett", lyder Lars Ragnars omdöme om TV-programmet "Vänligen Lars Lerin", som beskrivs "in spe med Värmlands mest troskyldiga ögon, hans milda dialekt skänker honom trovärdighet, och han döljer skickligt att han är lika självupptagen som dem han möter."

Jag vågar ifrågasätta såväl Lars Ragnar Forssberg som Leif GW Persson om jag finner anledning, det vill säga deras åsikter, deras personliga förhållanden är inte min sak att forska i.

Rubriken på ST-sidan är Kultur. Det som publiceras där förväntas ligga inom den ramen, även om det är en ram med innehåll av det mesta som rymmer mänsklig aktivitet.

Jag anser det är övertramp när människors personliga egenheter exponeras där syftet syns vara nedvärdering.

Läs mer debatt: Kulturell asatro

Lars-Ragnar Forssberg svarar:

Få, om ens någon, har de senaste tio åren haft en så stor roll i offentligheten som Leif GW Persson. Han är älskad, det han skriver och säger ifrågasätts sällan. Några dagar efter att min krönika publicerats ringde en högt uppsatt polis till mig. Han påtalade att en del av det GW påstår i Veckans brott är ren gallimatias. Men ingen vågar ifrågasätta honom, sa han. GW är oraklet vars ord upphöjts till sanning.

Det var därför, bäste Sven, jag skrev om farsen när GW viftade med den revolver som kunde ha dödat Olof Palme. Den ohöljda uppmärksamhet Veckans Brott ägnade detta borde aldrig ha sänts. Det var en skam för SVT.

Så till min beskrivning av Perssons gestalt. Den är viktig när man ska beskriva hans omåttliga popularitet. När det gäller att förklara fenomenet GW är både form och innehåll viktiga.

Mer läsning

Annons