Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppföljare utan utblick

/
  • Peter Stormare och Rolf Lassgård möts i

Finns det någon ände på den svenska deckarvurmen? Kommer det åter att komma en tid då svenska romaner och filmer kan tänkas handla om något annat än kriminalkommissarier och brottsutredningar?

Annons

När Kjell Sundvall – ja, eller snarare Rolf Lassgård, då – återvänder till sina norrländska hemtrakter i ”Jägarna 2”, är det inte som privatpersonen Erik, utan som motvillig polis i tjänsten. Riktigt varför Riksmordkommissionen väljer att tvinga upp sin bästa förhörsledare i samband med ett försvinnande, innan det ens är styrkt att något brott begåtts, framgår inte.
Men femton år efter den första, för synen på Norrland och norrländsk självbild så betydelsefulla filmsuccén, var det väl helt enkelt dags för den olycklige utflyttaren Erik att åter konfronteras med sina minnen. Inte minst med det broderstrauma som den nya filmen erinrar oss om i återblickar från ettan.
Om kriminalintrigen i den filmen lyckligen underställdes en bredare skildring av levnadsmönster och kollektiv mentalitet, blir uppföljaren, efter en löftesrik öppning från den årliga älgjaktens första morgonmönstring, så gott som omedelbart ännu en av dessa eviga och intill förblandning likformiga brottshistorier som numera dominerar svensk filmproduktion.
Nåja, kanske inte riktigt ändå. Med lite god vilja kan vi möjligen läsa in en berättelse om rural, provinsiell mentalitet i porträttet av mördaren och hans omgivning. Och Kjell Sundvall har förvisso betydligt större resurser till sitt förfogande. Två av dem heter Rolf Lassgård och Peter Stormare, och om man inte direkt kan påstå att det slår gnistor om mötet, blir det i alla fall en rejäl machomätning mellan den senares hemkäre lokalpolis och sanningssökaren söderifrån. Som brukligt i Sundvalls filmer är skådespeleriet ojämnt även hos de enskilda aktörerna. Ska någon segerkrans utdelas bör den nog i så fall tillfalla antingen Euro Milonoff som nästan parodiskt ondskefull utkantsmedborgare eller Annika Nordin som Stormares undertryckta hustru.
På storbudgetkontot kan förstås också skrivas de otaliga näst intill översköna naturscenerierna – låt vara att de inte alltid känns helt organiskt invävda i berättelsen.
Med en dylik ekonomi i botten, känns produktplaceringen desto mer påträngande, när blänket i den fabriksnya pickupens lack, kemiskt fri från vägdamm och smuts, leder associationerna till den gamla tvättmedelssloganen Vitare än vitt.
Som ren polisjaktsunderhållning röjer filmen sina hemligheter så tidigt att finalen blir en milt sagt utdragen historia.
Naturligtvis ligger det marknadslogik bakom idén med uppföljare. Risken man tar är ogynnsamma jämförelser. ”Jägarna 2” når inte sin föregångare till knäna.
Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons