Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teatrarnas rivalitet laddar honom

/
  • Staffan Valdemar Holm sätter upp Friedrich Schillers

Tidigare Dramaten-chefen Staffan Valdemar Holm gör sin första uppsättning på Kulturhuset Stadsteatern, nationalscenens främsta rival. Här regisserar han "Kärlek och politik", en klassiker som många kanske förväntat sig att få se på just Dramaten.

Annons

1783 skrev den 25-årige Friedrich Schiller "Kärlek och politik". Ett drama om makt, korruption och krånglig kärlek som i dag har självklar klassikerstatus.

Ute i Europa befinner sig den tyske dramatikerns anseende nästan i jämnhöjd med Shakespeares. Men i Sverige spelas han sällan.

Staffan Valdemar Holm tror att det delvis har att göra med att Sverige, som han uttrycker det, i viss mån är frånkopplat från kontinenten. Själv har han svårt att dölja sin bubblande förtjusning över Schiller.

– Hans scener är oerhört genomtänkta. Det är konflikter och missförstånd. Allt det som ett bra drama består av. Sedan är hans tidiga verk burna av en indignation över samhällstillstånd och en längtan efter frihet, demokrati och jämställdhet. Jag tror att det revolutionära kommunicerar över århundradena.

Anna Takanen, scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern, sade nyligen i en intervju att Staffan Valdemar Holm bygger karaktärer som har en återhållen frustration i kroppen.

– Egentligen kanske hon menar att jag bygger karaktärer som är som jag själv, säger han och skrattar högt.

– Närå, den beskrivningen köper jag gärna. Det är inte särskilt spännande med karaktärer som har en dimension och så är ju livet också. Vi bär på en massa känslor som vi inte ger uttryck för. Men de finns ju där, lik förbannat.

Mellan 2002 och 2008 var Staffan Valdemar Holm chef på Dramaten i Stockholm. Med "Kärlek och politik" gör han sin första uppsättning hos nationalscenens främsta rival. Det skapar en laddning, det är han medveten om.

– Vi har Real Madrid och så har vi Atlético. Nu är jag på Atlético, fast jag egentligen är madridisten. Men det tycker jag är skitkul. Det är bara bra att man har de valmöjligheterna. Framför allt för publiken.

Han gapskrattar när han får frågan om han saknar att vara chef.

– Nej du. Det är klart att det finns något attraktivt i att kunna forma en hel teater. Men allt det byråkratiska som man måste ta sig igenom för att komma till det roliga, det saknar jag inte för fem öre. (TT)

Mer läsning

Annons