Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Talar vi digital dialekt numera?

Är dialekterna på väg att återuppstå - fast på nätet? Det undrar forskaren Bengt Wittgren.

Annons

Skriftspråket har periodvis styrt hur vi ska tala. Men skrivandet i sig har inte varit allas sätt att utbyta tankar. Språkvetare beskriver att vi i Sverige haft en stark ökning i andelen av befolkningen som skriver texter, under de senaste årtiondena. De menar att en stor del av mellankrigsgenerationen bara skrivit privata minneslappar och brev och vykort till vänner efter att de avslutade skolgången, generationen som är födda mellan 1945 och 1980 har i betydligt större utsträckning behövt skriva för att klara sitt arbete, medan de som är född senare i princip är uppväxta med datorer, sedermera sociala medier, där man numera dagligen beskriver sin situation, vad man gör och hur man umgås, genom text till andra människor. De två första grupperna har stor vana att läsa text, i dagstidningar, böcker och på andra ställen. Den yngsta gruppen däremot, särskilt de som är födda efter 1990, har en jämförelsevis liten erfarenhet av att läsa, särskilt publicerad text.

Språkteknologer kan mäta hur språket förändras i olika medier. De studerar till exempel hur ofta det dyker upp nya ord och nya stavningar i olika textformer. I dagstidningar såväl som i veckopress tillkommer nya ord i mycket låg takt. Det är ofta moden och trender eller olika händelser som efterlämnar nya termer eller begrepp. Några exempel kan vara ”Stockholmssyndromet”, ”internet” eller ”hen”. Förnyelsetakten är så låg att institutioner som Språkrådet ger ut listor över nyord. Det goda syftet med detta är att så många som möjligt, av de som har svenska som sitt språk, ska kunna läsa vad som skrivs. Studerar man däremot digitala medier är införandet av nya ord och av nya stavningar mycket mera frekvent. Vissa av datasystemen uppmuntrar till att uttrycka sig kort. Ett SMS ska av tekniska skäl bara bestå av 160 tecken, då är det nära till hands att man väljer omformuleringar, ordbyten och förkortningar som ”4torn” för fyrtorn, eller olika uttryckssymboler som ”:-)”=glad, eller ”:>”=fågel. I sociala medier vinner man nya sätt att kommunicera med text.

Är detta sätt att samtala nytt? Kanske ändå inte. Likheten mellan språket i sociala medier och i dialekter är större än med skriftspråket i publicerad text. Ser man på frågan med en kulturhistorikers/antropologs ögon framstår mönstret tydligare. Dialekterna och målen utvecklas i förhållandevis små grupper, där samtalet kretsar kring gemensamma kunskaper och verksamheter. Nya begrepp och varianter av ord uppkommer av olika skäl men förstås av de flesta och glider in i vardagsspråket om flertalet har nytta av det. I mål utvecklas även andra delar av språket, såsom uttal och sammandragningar av ord. Detta händer inte hastigt eftersom olika generationer i samma miljö måste förstå och ta (åtminstone vissa) nya delar av målet till sig, men förändras efterhand som det påverkas inifrån och utifrån. Språket i sociala medier har samma typ av användning: små grupper som känner varandra, diskuterar gemensamma frågor och har en gruppkänsla som gynnar språkförändringar. I talade sammanhang idag benämns dessa mål sociolekt eftersom målen inte är geografiskt utan socialt burna. Målen på internet har däremot ingen egentlig fonetik – eftersom de inte talas, men kanske uttrycket språkets piktur skulle passa det som kan avläsas? En ny form av lokal kultur uppstår med internets hjälp. De skrivna dialekterna – interlekter kanske? Den dialektala särarten har bytt medium från ljud till något som kan läsas – kanske en helt naturlig förändring när de unga idag framför allt samtalar på nätet.

Bengt Wittgren

Bengt Wittgrenär antivkarie i Västernorrland och forskar om digitala/digitaliserade kulturarv.

Mer läsning

Annons